Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Ny jord
nen. Irgens räckte henne hatten och hon sade tack. Hon
såg litet förlägen ut.
Så gingo de igen.
De hade kommit ett stycke ner på den grusade planen,
Ågot vände sig om ett ögonblick för vindens skull och gick
baklänges. Med ens stannade hon. Hon hade upptäckt
Coldevin. Han kom tvärs över parken och gick i riktning
mot Tivoli, skyndsamt, framåtlutande, som om han velat
dölja sig. Han hade således inte rest hem ännu.
Och Ågot tänkte med ängslan: Tänk, om han hade
varit i parken och sett dem! En sekund stod hennes hjärna
upplyst som av en blist: Han kom kanske från parken,
han hade velat vänta tills de väl voro ur sikte, så hade
han räknat fel, hatten hade blåst av henne och hade
uppehållit dem i flera minuter; nu hade han kommit fram
alltför tidigt. Så han hukade sig nerl Han kunde inte sticka
sig undan någonstans på den öppna platsen.
Ågot ropade på honom, men vinden förtog hennes
rop. Hon vinkade och han låtsade som om han
inte sett det, inte heller hälsade han. Och utan att säga
ett ord till Irgens sprang hon nerför Slottsbacken, höll
fast i hatten och sprang; hon upphann Coldevin nere vid
den första gatan. Så hon hade måst springa! Och
vinden blåste till och med upp hennes kjolar över knäna.
Han stannade och hälsade som han brukade, tafatt, med
en min av sorgsen glädje, rörd från ovan och ner. Han
var dåligt klädd.
— Ni... ni ska inte gå och spionera på mig, sade hon
flämtande och hest. Hon stod andfådd framför honom,
ond, barnsligt ond för att hon hade varit tvungen att
anstränga sig så mycket för att hejda honom.
Han öppnade munnen, men kunde ingenting säga, han
kunde inte alls försvara sig.
— Hör ni det!
— Ja... Ni har kanske varit sjuk igen, ni har inte
varit ute på två veckor... Nej, det vet jag ju inte,
men...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
