Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 185
Det var ingenting att göra åt saken, brukade han säga, han
fick nog draga sitt kors. Nu hade lyckligtvis de flesta
kreditorerna så mycken hyfsning och finkänslighet, att de
visste vad de hade för människa att göra med, de krävde
honom inte gärna på pengar, de hade aktning för geniet.
Men då och då hände det verkligen, att en skräddare, en
vinhandlare skickade honom en räkning och kanske
fördärvade hans bästa stämning. Han måste naturligtvis
öppna, när det knackade, även om han satt mitt uppe i den
härligaste dikt, måste svara, ge besked: Vad, kom man
till honom med räkningar? Ja, lägg den där, så ska jag
titta på den, när jag får användning för papper till en
fidibus. Jaså, den var kvitterad? Ja, då måste han
verkligen ärligt neka att ta emot den, kvitterade räkningar
hade han aldrig haft i huset. Ta den med er igen, hälsa
och tacka...
Tdiemand fortsatte att gå. Genom en idéförbindelse
började hans tankar att arbeta med Hanka och skilsmässan.
Gud vet, vad hon väntade på, hon hade ännu inte flyttat,
hon höll sig så stilla och gömd uppe i andra våningen och
var inne hos barnen och sydde små skjortor hela dagen.
Han hade mött henne i trappan en gång, hon bar bröd
och några småpaket under armen, hon hade gått åt sidan
för honom och gjort en ursäkt, men de hade inte talats vid.
Ja, vad tänkte hon egentligen på? Han ville inte driva
bort henne, men på detta sätt kunde det ju inte fortfara
i längden. Det besynnerligaste var att hon spisade hemma,
hon hade alldeles upphört att visa sig på restaurangerna.
Herregud, hon hade kanske inte råd till det en gång; han
hade skickat upp ett par hundra kronor med jungfrun till
henne en dag, det kunde inte räcka i evighet. Hon gick
väl inte och led brist på pengar utan att vilja säga något?
Han såg efter i sin fickalmanack och såg att det hade gått
över en månad sedan han hade haft sin uppgörelse med
Hanka, nu måste naturligtvis hennes fattiga kronor vara
uppätna för länge sedan. Hon hade troligen också köpt
tyg och andra saker till barnen för sina egna pengar.
Tidemand blev med en gång röd av rörelse. Lida brist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
