Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 187
— Ja, antingen det nu är den ena eller andra ringen...
Mig har du inte gjort någon tjänst med detta, jag ville
gärna att du skulle ha dina saker orörda. Jag är inte heller
så alldeles under isen, om jag också gjort mig av med en
del av mitt folk.
Hon lät huvudet sjunka. Han såg ut över vattnet, då
han åter vände sig om, märkte han att hon satt och iakttog
honom från sidan, en stor, öppen blick vilade på honom,
han blev förvirrad, hostade och vände sig på nytt mot
fönstret. Nej, nu kunde han inte antyda något om
flyttningen, hon fick hellre bli där hon var ännu ett tag, det
blev hennes sak. Han ville bara få henne att upphöra
med sitt underliga hushåll på egen hand, det liknade
ingenting, hon hade också tacklat av ganska mycket på
kort tid.
— Ta inte illa upp, men du bör... inte för något
annat, men för din egen skull...
— Ja, du har rätt, avbröt hon, rädd för att han skulle
tala ut. Jag vet det nog, den ena dagen går efter den
andra och jag flyttar inte.
Men då glömde han vad han ville säga om hennes
hushåll och fäste sig endast vid hennes sista ord:
— Jag förstår inte detta. Nu har du ju fått det som
du vill ha det, det är ingenting i vägen längre, du kan
vara Hanka Lange så mycket dig lyster, jag hindrar dig
ju inte?
— Nej då, svarade hon. Så reste hon sig och tog ett
steg fram mot honom. Hon räckte till synes meningslöst
ut handen, och när han inte tog emot den, lät hon den
sjunka, förlägen och rodnande. Hon kastade sig åter
på stolen.
— Nej, du hindrar mig inte... Hm. Jag tänkte fråga
dig... jag väntar det inte... men om jag kunde få vara
här ett tag, ett litet tag? Jag skulle vara mycket
annorlunda än förr, jag känner att jag skulle bli något
annorlunda, det har försiggått en förändring med mig, och med
dig också. Jag kan inte säga det jag ville...
Hans ögon blevo plötsligt dunkla. Vad var nu menin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
