Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Ny jorda
ifrån vara ovän med Gregersen. Efter en kort stund
skålade han med honom på nytt och sade rent ut:
— Ja, du förstod väl för tusan att det inte var dig
jag ville komma till livs när jag skällde på Gazetten, dig
personligen?
Och Gregersen, som hade blivit full och snäll, förstod
allt, han klappade Paulsberg på axeln och sade bäste vän,
bäste vän till honom. Vad tog han sig till? Vilken tölp?
Nej, Paulsberg tog honom inte för en tölp, det skulle
Gud veta. Och han fick journalisten med sig bort i ett
hörn och sade:
— Hör, gamle kamrat, det stod nyligen en berömmande
anmälan i en tysk tidning av min avhandling om
syndernas förlåtelse, du skulle kanske kunna smuggla in den en
vacker dag? Du skulle göra mig en stor tjänst. Jag ska
skicka den översatt till dig. Det har ju också sitt intresse
för folk att se att nu börjar man att erövra utlandet.
Och Gregersen lovade att göra sitt bästa, det skulle
inte fattas god vilja. Jo, naturligtvis skulle anmälan
komma in.
De gingo tillbaka till sina stolar. Men Milde, som hade
öronen med sig, hade hört vad de två vännerna talade om,
och han var ganska säker på att han inte hade hört fel:
Paulsberg ville i alla fall ha ett omnämnande i ett blad
som Gazetten.
Nu hade Paulsberg egentligen uträttat sitt ärende och
ville hem. Men Milde var enfaldig och protesterade. Gå
nu? Nej, inga dumheter. Det var inte hederligt.
Paulsberg smålog otåligt.
— Du känner mig nog inte ändå, du Milde, sade han.
När jag har sagt en sak, så vet du att jag menar den.
Paulsberg med fru försvunno. Men just i det de gingo,
mötte de tre personer i dörren, och de vände om till bordet
igen med kläderna på för att i alla fall hälsa på gamla
bekanta. De tre personerna voro Grande och Norem, de
hade Coldevin med sig.
Fru Grande var däremot inte med. Fru Grande var
aldrig med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
