Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 205
han blev så slagen av denna violetta figur, att han satte sig
att göra en matematisk avhandling om den. Sedan
skickade han Fearnley avhandlingen för genomläsning, och så
trodde han, att han hade gjort en stor upptäckt, Vinje.
Jo, detta är bra, sa Fearnley också, det är alldeles riktigt
vad ni har gjort här, ni har löst uppgiften. Men, sa gamle
Fearnley, egyptierna visste det här för två tusen år
sedan... För två tusen år sedan visste de det, hahaha. Det
är den historien jag kommer att tänka på, när jag hör er
prata. Ta inte illa upp.
Paus.
— Nej, jag ska inte ta illa upp, svarade Coldevin. Men
förstår jag er rätt, så är vi alltså eniga? Jag säger
ingenting annat, än vad ni vet förut, är det inte så?
Men Gregersen skakade häftigt på huvudet och vände
sig till Milde:
— Nej, han är omöjlig, sade han. Så drack han ur sitt
glas och talade åter till Coldevin, skrek högre än behövligt,
lutade sig fram och skrek: Herre min Gud, människa,
förstår ni då inte, att det är alltför löjliga åsikter ni har,
autodidaktens åsikter? Ni tror det är nytt det ni säger, det
är gammalt för oss, vi känner till det och skrattar åt det...
Isch, jag ids inte klyva näbb med er längre.
Gregersen reste sig hastigt.
— Betalar du? sade han till Milde.
— Ja. Men ska du gå?
— Ja. För det första ska jag upp på tidningen och
för det andra har jag fått nog av det här. För det andra
och tredje och allratolvsta har jag fått nog av det här.
Adjö.
Och Gregersen vandrade med stadiga steg genom
lokalen för att bege sig upp på Gazetten.
Klockan blev sex. De tre herrarna, som nu voro kvar
vid bordet, sutto tysta ett ögonblick. Coldevin famlade
efter sina knappar för att knäppa rocken och gå, men då
han inga knappar fann, såg han hastigt ut genom fönstret
för att dra uppmärksamheten ifrån sig och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
