Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 207
cigarr. Slutligen såg han upp, puffade sin tomma sejdel
fram på bordet och sade:
— Nej, Milde, är det verkligen din mening att vilja
ge mig något, så ska det vara en grogg.
Och groggen kom.
I samma ögonblick gick dörren upp och Irgens och
fröken Ågot trädde in. De stannade ett ögonblick nere vid
dörren och sågo sig omkring, Ågot utan förlägenhet, utan
oro; men när hon fick syn på Coldevin, tog hon plötsligt
ett par steg framåt, leende, öppnande munnen för att hälsa
högt, så stannade hon. Coldevin stirrade på henne och
famlade mekaniskt efter sina rockknappar.
Detta varade några ögonblick.
Irgens och Ågot kommo tillsammans fram till bordet,
hälsade och satte sig. Ågot räckte Coldevin handen. Milde
bad att få veta vad de ville ha att dricka. Han hade
pengar till allt vad de ville.
— Ni kommer för sent, sade han leende, ni skulle ha
kommit förr, Coldevin har sannerligen underhållit oss.
Irgens såg upp, gav Coldevin en hastig blick och sade,
under det han tände en cigarr:
— Jag har njutit av herr Coldevins underhållning en
gång förr, ute på Tivoli, tror jag. Det får vara nog tills
vidare.
Irgens dolde dåligt sin ovilja. Han såg Coldevin för
andra gången i dag, han hade sett honom hela tiden
utanför sin bostad i Thranes Vej nummer 5, han hade inte
kunnat komma ut med Ågot, förrän denna satans
människa väl var borta. En lycklig slump hade fört Grande
förbi, annars hade väl karlen blivit stående där ännu
längre. Och hur hade han stått där? Som en vakt, en
skiltvakt, utan att röra sig. Irgens var rasande, han hade haft
stort besvär med att hålla Ågot borta från fönstren; om
hon bara hade kastat en blick ut på gatan, skulle hon
genast ha upptäckt Coldevin. Han hade inte alls dolt sig,
han stod där just som för att bli observerad, och höll paret
belägrat.
Nu såg han något förlägen ut efter dådet, han fingrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
