Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 209
började blanda sig i det, att orera om affärsmoralen. Den
ruttnaste moral på jorden, ja, rofferi, judendom, den
värsta judendom. Var det rätt att ockra? Kom inte med
prat till honom, han skulle ge svar på tal, om det var
frågan om det. He, affärsmoralen! Den ruttnaste moral
på jorden...
Under tiden talade advokaten över bordet med Irgens
och Ågot, han berättade hur han hade träffat Coldevin:
— Jag träffade honom nu för en stund sedan uppe åt
ditt håll, Irgens, uppe på Thranes Vej, ja, alldeles under
dina fönster. Där stod han. Jag tog honom med, det gick
väl ändå inte an att låta människan bli stående där.
Ågot frågade sakta, och hennes ögon hade med ens
blivit stora och ängsliga:
— På Thranes Vej? Träffade ni honom där?... Hör,
Irgens, han stod utanför dina fönster.
Hon anade ögonblickligen oråd. Nu iakttog Coldevin
henne spänt, han stirrade rakt på henne och bemödade sig
till och med att låta henne se att det just var henne han
stirrade på.
Emellertid fortsatte Norem sina omöjliga frågor: Jaså,
det skulle förstås så, att hela folket var så att säga
korrumperat, kvinnor och män totalt fördärvade, eftersom
de höllo på konsten och diktningen? Låt konst vara konst,
min far, och bry er inte med den. He, kvinnor och män
totalt fördärvade...
Coldevin grep genast detta tillfälle i vingen och
svarade. Han vände sig inte till Norem, utan tittade till och
med bort ifrån honom, men sade något som tydligen låg
honom på hjärtat, talade till någon viss vederbörande, ut
i vädret, ut mot någon bestämd. Det var onödigt att säga,
att kvinnor och barn voro fördärvade, de hade endast
kommit till en viss grad av ihålighet, de voro urartade och små.
Obruten mark, svedjeland, utan någon gröda, utan
bördighet. Och kvinnorna levde glatt de också, utan att vara
trötta på livet, men också utan att göra någon insats i det.
Hur skulle de förresten kunna göra någon insats? De hade
inte något att satsa. De hoppade kring som blåa flam-
Ny jord. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
