Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 211
att jag lånade tio kronor av er, det hade jag glömt. Nu
hoppas jag ni förstår att ni kan gå.
Coldevin blev med ens röd över hela ansiktet, men han
tog sedeln.
— Ni tackar inte särdeles hövligt för lånet, sade han.
— Nej, är det någon som sagt er att jag skulle vara
en hövlig människa? Huvudsaken är väl att ni har fått
era pengar tillbaka och att vi hoppas bli av med er.
— Jaja, tack, jag behöver mina pengar, jag har inte
många av dem, sade Coldevin och slog in sedeln i ett stycke
tidningspapper. Endast det sätt på vilket han förvarade
denna stackars sedel visade, hur klumpig och ovan han
var att ha pengar i händerna. Men plötsligt såg han
Milde i ögonen och fortfor: Jag hade förresten inte
räknat på att få igen detta lån av er.
Milde ryckte till, men kröp sedan hastigt ihop igen. Den
grova förnärmelsen drev honom inte i vädret, han sväljde
den, mumlade ett svar, men gjorde en vändning och
sade rättframt att han inte hade menat att vara ohövlig,
han ville be om ursäkt, han hade blivit irriterad, men, kort
sagt...
Men Norem, som satt där full och likgiltig, kunde inte
längre hålla sig allvarlig, han såg bara det roliga i
uppträdet och skrek skrattande:
— Har du viggat av den människan också, Milde? Nej,
du lånar då Gud förbarme sig pengar av varenda
människa du träffar! Du är obeskrivlig. Haha, av honom
också!
Coldevin reste sig.
Ågot reste sig också i samma ögonblick och skyndade
fram till honom. Hon tog hans hand i en underlig
upphetsning och började viska något till honom, drog honom
med sig bort till ett annat fönster och viskade. De satte
sig därborta, det var inga människor omkring dem, och
hon sade:
— Ja, ja, det är som ni sade. Det var mig ni talade till,
jag förstod det, ni har rätt, rätt, rätt. Å, ni ska få se
att det ska bli annorlunda! Ni sade, att jag kunde inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
