- Project Runeberg -  Ny jord /
213

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - II - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ny jord 213

— Vad är det ni inte vill längre? Ska jag inte följa
er hem?

— Nej. Och jag vill inte heller hädanefter, inte heller
i morgon. Nej, det måste vara slut. — Hon räckte Irgens
handen och sade likgiltigt tack för i dag ännu en gång;
hon såg hela tiden bort på Coldevin och var otålig över
att bli hindrad.

— Tänk på vad ni har lovat i morgon, sade han.

HI.
Agot och Coldevin gino tillsammans uppåt gatan. Han
talade inte om för henne att han skulle resa, och hon visste
det inte. Den lättrörda själen! Hon var lycklig över att
gå bredvid Coldevin, denna människa som stötte alla bort
med sitt omöjliga prat, hon gick tätt intill honom, hennes
hjärta bultade och skälvde.

— Förlåt mig, sade hon. Jo, jo, förlåt mig allt, både
från förr och nu. Nyss vågade jag inte be er om det,
men så snart jag kommer tillsammans med er igen, blir
jag förhoppningsfull. Ni förebrår mig inte något, aldrig.
Men jag har inte gjort något tokigt i dag, nej nej ... jag
menar i dag när jag var ute, när jag var långt uppe i stan,
menar jag. Ni förstår, vad jag menar. — Och hon såg
öppet på honom.

— Reser ni hem snart, fröken Ågot?

— Ja, jag reser hem genast... Förlåt mig, Coldevin,
och tro mig, tro mig, jag har inte gjort något tokigt i dag,
men jag ångrar det, ångrar allt...

— Blåa flammor, utan någon verklig stolthet. Jag är
då inte så dum att jag inte förstod vem ni sa det till.

— Men kära Ågot! utbrast han i sin förlägenhet, det
var inte till er. Jag menade det heller inte. Och
dessutom tog jag fel, alldeles fel, det ser jag själv; ni är
gudskelov helt annorlunda. Medan jag kommer ihåg det: Lova
mig en sak, Ågot, lova mig att ni tar er i akt en smula, vill
ni det? Det angår inte mig det minsta, det vet jag nog,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 14 18:38:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyjord/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free