Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Ny jord
men ni har råkat tillsammans med en hel del folk, tro
mig, det är inte folk för er. Fru Tidemand har råkat
ut för dem förut.
Hon såg frågande på honom.
— Jag tänkte, att jag skulle tala om det för er,
fortfor han. Fru Tidemand, en av de få stolta människorna
som fanns i denna krets, till och med hon! En i kretsen
kollrade bort även henne.
— Jaså, sade Ågot Ja, jag bryr mig inte det ringaste
om kretsen, ack nej, det måste ni tro. Nej, nu vill jag
inte tänka på den en gång. — Och hon tog plötsligt
Coldevins arm och tryckte sig tätt intill honom som för att
vara beskyddad.
Han blev nästan förlägen och saktade omedvetet sin
gång, hon kände det själv och sade leende medan hon åter
släppte honom:
— Å nej, det ska jag kanske inte.
— Hm. Vad ska ni göra när ni nu kommer hem? A
propos: Har ni hört något från er fästman?
— Nej. Nej, inte än. Men det är väl också för tidigt.
Är ni rädd för att han inte ska komma fram ordentligt?
Kära, säg, är ni det?
— Nej, var bara lugn, han kommer nog fram
ordentligt.
De stannade vid hennes port och sade farväl till
varandra. Hon gick dröjande uppför de två trappstegen, utan att
lyfta upp kjolen. Med ens vände hon om, kom åter ned
på gatan och tog ännu en gång Coldevin i handen.
Därefter ilade hon uppför trappan och in genom porten.
Han blev stående ett ögonblick. Han hörde ännu
hennes steg inne i huset, så dogo de bort. Och han vände
om och drev uppåt gatan igen. Och han såg och hörde
ingenting mer omkring sig.
Han hade instinktivt styrt stegen bort till källaren där
han brukade spisa. Han gick ner och begärde mat. Han
åt hastigt allt som sattes fram, som om han inte hade sett
mat på länge, och inte ens av brödet lämnade han något
kvar. När han var färdig, vecklade han ut sin tiokrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
