- Project Runeberg -  Ny jord /
215

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ny jord 215
ur tidningspapperet och betalade. På samma gång kände
han efter ett litet paket i västfickan, några kronor i silver,
den lilla summa, som han hade lagt undan till
järnvägsbiljetten och som han inte hade vågat röra.

Dagen efter vid femtiden kom Ågot gående ner tili
hamnen, till samma ställe där hon hade spatserat
föregående dag. Irgens var redan där och väntade på henne.

Hon gick hastigt fram till honom och sade:

— Ja, jag kommer i alla fall, men bara för att säga
er... Jag vill inte träffa er, jag har inte tid att prata
med er. Men jag ville inte att ni skulle gå här och vänta.

— Hör nu, fröken Ågot, sade han med en gång, nu ska
ni inte göra några konster igen.

— Jag går inte hem med er vidare, aldrig mer. Jag
har blivit varnad. Varför får ni inte fru Tidemand med
er? Ja, varför får ni inte henne med er? — Ågot var
blek och upphetsad.

— Fru Tidemand? sade han studsande.

— Javisst, jag vet alltsammans, jag har hört mig för...
Jo, jag har tänkt på det hela natten, gå ni bara till fru
Tidemand.

Han gick henne in på livet.

— Fru Tidemand har inte funnits till för mig sedan
jag såg er. Jag har inte träffat henne på veckor, jag vet
inte var hon bor en gång.

— Ja, det hjälper inte, sade hon. Men ni kan väl
uppsöka henne... Jag vill gå med ett litet stycke. Jag blir
inte med er hem, men jag kan gå med er ett litet stycke,
sade hon.

Och de gingo. Ågot var åter lugn.

— Jag sa, att jag hade tänkt på det hela natten, sade
hon. Det har jag naturligtvis inte. Hela dagen, menade
jag. Nej, inte hela dagen heller, men... Ni borde
skämmas! Gifta kvinnor! Ni försvarar er inte vidare
talangfullt, Irgens.

— Jag vet att det tjänar ingenting till.

— Nej, ni älskar henne väl, så. — Och då han teg, sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 14 18:38:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyjord/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free