Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 Ny jord
hon häftig och svartsjuk: Ni kunde åtminstone säga mig,
om ni älskar henne.
— Jag älskar er, svarade han. Jag ljuger inte i detta
ögonblick, Ågot. Ni kan göra med mig vad ni vill, men
det är er. — Han såg inte på henne, utan ner på gatan,
och han vred sina händer flera gånger.
Hon kände på sig, att hans rörelse var äkta, och hon
sade, på nytt milt stämd:
— Jaja, Irgens, jag tror på er... Men jag går inte
med er hem, inte ända fram.
Paus.
— Vem är det som med ens har stämt er så fientlig
mot mig? Är det denna...? Han har varit er lärare,
men han är mig, uppriktigt sagt, motbjudande. Lortig
och trasig som synden. En odräglig fisk.
— Ni är så god att inte gräla på Coldevin, sade hon
bestämt. Det ber jag er om.
— Nåja, nu reser han i kväll, så är vi kvitt honom.
Hon stannade.
— Reser han i kväll?
— Ja, det gör han. Han reser med kvällståget.
Reste han? Det hade han inte sagt ett ord om till henne.
Irgens måste förklara var han hade hört det. Hon blev
så upptagen av denna underrättelse om Coldevins avresa,
att hon inte hörde något annat, kanske kände hon det på
samma gång som en befrielse, att den gamle läraren inte
längre vaktade på henne. Då Irgens berörde hennes arm
helt lätt, gick hon mekaniskt framåt igen. De gingo ända
upp till hans bostad. Då de stodo vid trappan, vek hon
plötsligt undan och sade nej ett par gånger, medan hon
stelt såg på honom. Men han fortfor att bedja henne
och till sist tog han henne kraftigt i armen och förde
henne in.
Dörren slog i lås efter dem.
Men vid hörnet stod Coldevin och såg
alltsammans. Då paret försvann, steg han fram och gick bort
till porten han också. Där blev han stående en stund
stel och framåtlutad, som om han lyssnat. Han var all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
