Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 217
deles förändrad, hans ansikte hade förvridit sig och han
smålog till och med, stod och flinade. Så satte han sig
på trappan, alldeles intill väggen, och väntade.
Det gick en timme, ett tornur slog, det var ännu en stund
till tågets avgång. Ännu en halvtimme, och det hördes
steg i trappan. Irgens trädde först ut, Coldevin rörde sig
inte, utan satt stel, med ryggen mot dörren. Så kom Ågot,
hon steg ända ut på trappan och utstötte plötsligt ett skrik.
I detsamma reste sig Coldevin och lomade bort. Han hade
inte sett henne och inte sagt ett ord, endast visat sig,
endast varit på stället. Han raglade som en drucken och
vek av vid första hörn, han smålog lika förstenat än.
Coldevin gick direkt ner till järnvägsstationen. Han
löste biljett vid luckan och stod färdig. Dörrarna
öppnades, och han gick ut på perrongen, där kom ett
stadsbud springande efter honom med hans koffert. En
koffert, nå, javisst, den hade han så när glömt. Jo, sätt den
där, sätt in den i kupén, den tomma kupén! Själv gick
han in efter. Så föll han fullständigt ihop. Han satt i
sitt hörn och skakade i hela sin eländiga magra kropp. Ett
par minuter efter tog han ur sin plånbok upp ett litet
sidenband i de norska färgerna, som han började plocka i
bitar. Alldeles stilla satt han där och rispade upp bandet,
och då han var färdig, gav han sig till att betrakta
trådarna i sin hand. I detsamma blåste tåget och började
gå, Coldevin slog ner fönstret och tömde ur sin hand. Och
de små resterna av de norska färgerna virvlade längs
efter tåget, föllo ner på gruset, ned för var mans fötter.
IV.
Först ännu några dagar därefter kom Ågot att resa
hem. Irgens hade i alla fall inte hållit ut förgäves, han
hade haft lyckan med sig, nu skördade han frukterna av
all sin möda. Ågot var dagligen tillsammans med honom,
hon var så kär i honom, som hon kunde bli, gick efter
honom, hängde honom om halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
