Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Ny jord
Och dagarna gingo.
Så kom det äntligen ett telegram från Ole, och Ågot
vaknade upp. Telegrammet hade först varit på Torahus,
nu hade det kommit ner till staden, gammalt och försenat,
alldeles försent. Ole var i London.
Ja, hur skulle det nu bli? Ole var i London, men han
var i alla fall inte här, och hon mindes inte så
tydligt hur han såg ut en gång. Mörk, blåa ögon och lång,
med en nerfallande hårlock, som han oupphörligt strök
upp. När hon tänkte på honom, såg hon honom långt
borta, i en förgången tid. Vad det var länge, länge sedan
han reste!
Då telegrammet kom, blossade åter hennes känslor för
den frånvarande upp, hon genomilades av den gamla
glädjen, den lyckliga förnimmelsen att äga hans kärlek; hon
kallade viskande på honom och välsignade honom
gråtande för all hans godhet, ja, bad honom till sig, rodnande
och flämtande. Nej, ingen var som han, han trampade
inte ned något, han gick ärligt och redbart på hela foten,
och han tyckte om henne. Lilla frun, lilla frun! Och
hans hjärta var så varmt, hon blev het, när hon lutade sig
till hans hjärta. Och hon blev het också av hans stora,
ljusa käckhet; den mannen kunde titta upp mitt i ett
räknetal och le åt något. Å, hon hade inte glömt det heller...
Hon packade genast ihop sina saker och tänkte resa hem
hur det än gick. Aftonen innan hon reste tog hon farväl
av Irgens, ett långt farväl som sönderslet henne. Nu
var hon hans, nåväl, och Ole skulle väl finna sig i det.
Hur allt dansade omkring henne! Hon fattade sitt beslut:
Jo, hon skulle lämna staden och bryta sin rörlovning så
snart Ole kom tillbaka. Vad skulle han säga, när han
läste hennes brev och fann ringen inuti? Ja, vad skulle
han säga! Det gjorde henne ont att hon inte kunde vara
närvarande och trösta honom, långt bortifrån skulle hon
ge honom slaget. Så skulle det sluta!
Irgens var öm mot henne och höll henne uppe, de skulle
inte skiljas för så lång tid, blev det ingen annan råd, skulle
han gå till fots efter henne. Och dessutom kunde hon ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
