Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 Ny jord
— Nej, sade hon, det dröjde nog inte så länge.
Dessa likgiltiga ord var allt de sade. De stodo på
perrongen, det hade åter börjat regna, dropparna slogo hårt
mot glasvalvet över deras huvuden, och lokomotivet stod
och väste på spåret. Ågot gick in i kupén och räckte ut
handen till Tidemand. Och i ett plötsligt begär att bli
milt dömd och förlåten, sade hon till denne främling, som
hon inte hade varit så mycket tillsammans med:
— Farväl... Och tänkt inte alltför styggt om mig i
alla falll — Så rodnade hon över hela ansiktet.
— Kära barn...? svarade han häpet och frågande.
Och mer kom han sig inte för att säga.
Hon låg där med sitt lilla ljusa ansikte ut genom
fönstret och nickade ännu när tåget hade börjat sätta sig i gång.
Hennes ögon voro alltjämt våta och hon kämpade för att
inte gråta. Hon såg hela tiden på Tidemand, till slut
viftade hon med näsduken.
— Den besynnerliga tösen! Han blev rörd av denna
enkla hjärtlighet och viftade tillbaka ända tills tåget
försvann. Inte tänka för styggt om henne i alla fall? Nej,
det skulle han inte. Och om han någonsing gjort det, så
skulle det i vart fall inte längre ske. Hon hade viftat till
honom, främmande karl! Det skulle han verkligen tala
om för Ole, det skulle glädja honom...
Tidemand tog vägen ner mot sin brygga. Han hade
huvudet överfullt av affärer, och han glömde småningom
allting annat. Arbetet började åter växa i hans affär,
krediten blev bättre, och han hade åter måst ta två av sina
gamla hamnarbetare i sin tjänst. Hans verksamhet var
som ett djur som hade legat avsvimmat en stund och nu
började röra på sig igen och växa i kraft. För ögonblicket
utskeppade han tjära.
Sedan han hade varit runt i lagret och givit några order,
begav han sig in på den restaurang, där han brukade
intaga sina måltider. Det hade blivit sent, han spisade
hastigt och talade inte med någon. Han funderade mycket
över en ny plan, som han hade uttänkt. Nu gick hans tjära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
