Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 221
till Spanien, rågen stod i gott, konstant pris, och han sålde
jämt av sitt lager, hans verksamhet började skjuta ut
grenar på nytt, och så var det det där garveriet uppe vid
Torahus. Tänk, om man vid uppförandet av ett sådant garveri
tänkte en liten sidotanke på ett fast tjärbränneri? Jo,
han skulle verkligen inte avråda Ole från ett sådant
företag, om han själv hade samma tanke, det hade nu sysselsatt
honom i veckor, han hade till och med underhandlat med
en ingenjör om saken. Det avbarkade avfallet och
topparna hade man ju redan, och när garveriet tog barken, tog
bränneriet veden. För sin egen del önskade han tills vidare
inte mera mellan händerna, numera var det ju också bara
sig själv och barnen han hade att sträva för; men han
kunde inte låta bli att komma tillbaka till denna sak både
titt och tätt.
Tidemand vandrade hem. Det regnade jämnt och tätt.
På några stegs avstånd från sin kontorsdörr stannade
han tvärt, ett ögonblick därefter smög han sig försiktigt
in i en port. Han stirrade rätt fram, hans hustru stod
därute på gatan, alldeles utanför kontoret, fast det
regnade ganska duktigt. Hon såg omväxlande in genom
kontorsdörrarna och upp mot andra våningen, upp till
mittfönstret, hennes eget gamla rum. Där stod hon, han
såg inte fel, och hans andetag saktade med ens. Han
hade en gång förr sett henne där, hon hade kretsat
omkring utanför huset i skuggan av gaslyktan, liksom nu;
han hade omedvetet ropat hennes namn helt sakta, kallat
på henne, men hon hade genast skyndat om hörnet utan
att svara. Det var för tre veckor sedan, en söndagsafton.
Nu var hon åter här.
Han ville stiga fram, han gjorde en rörelse, det frasade
i hans regnkappa, men i samma ögonblick såg hon sig
skyggt omkring och gick sin väg. Han blev stående stilla
på sitt gömställe tills hon var försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
