Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Ny jord
V.
En vecka senare kom Ole Henriksen hem. Han hade
blivit orolig, han hade inte fått något svar från Ågot, han
telegraferade åter och åter, men hörde ingenting ifrån
henne. Då gjorde han sig hastigt färdig och reste. Men
han var så långt ifrån att ana hela det pinsamma
sammanhanget med Ågots tystnad, att han ännu sista
eftermiddagen han var i London köpte en present till henne, en vagn
till hennes lilla fjordhäst på Torahus.
Odch hemma på hans pulpet låg dock redan Ågots brev
och väntade på honom. Ringen var inslagen i
silkespapper.
Ole Henriksen läste brevet nästan utan att förstå det.
Han började endast skaka i händerna, och hans ögon stodo
vidöppna. Han gick bort och stängde kontorsdörren och
läste brevet på nytt, det var enkelt och klart, han kunde
inte få annat ur det än vad som stod där: Hon gav honom
hans ”frihet” tillbaka. Och där bredvid låg nu ringen i
sitt silkespapper. Jo, han kunde inte längre missförstå
innehållet i detta tydliga brev.
Ole Henriksen drev fram och tillbaka på kontoret i
timmar, lade brevet på pulpeten, drev med händerna på
ryggen, tog brevet och läste det på nytt. Han var ”fri”.
Han fick inte tro, att hon inte tyckte om honom, skrev
hon, hon tänkte på honom lika mycket som förr, hon bad
honom hundra gånger om dagen om förlåtelse. Men vad
hjälpte det att hon tänkte på honom så mycket, skrev hon
vidare, hon var inte längre hans, så som hon skulle vara,
så långt hade det gått. Men hon hade inte överlämnat sig
första bästa gång och utan motstånd, nej, Gud skulle veta
att hon varit så kär i honom och inte velat vara någon
annans. Men nu hade hon gått alldeles för långt, och hon
bad inte om något annat än att han skulle döma henne
milt, fast hon inte förtjänade det, och att han inte skulle
sörja över henne.
Brevet var daterat två gånger, både överst och nederst,
det hade hon inte tänkt på. Det var även skrivet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
