Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 Ny jord
studerat dem och hade lärt sig att betjäna dem till deras
belåtenhet. Det var folk som hade var och en sina
egenheter, som man måste noga tänka på när man var
kypare; man var van vid att de glömde betala, de hade
huvudet så fullt av andra saker, de studerade och tänkte
så mycket. Men det var alltid någon som gjorde rätt
för dem, ja, som gjorde det med glädje, man behövde
bara nämna...
Ole betalade och gick.
Nej, vad skulle han förresten göra hemma nu? Gå till
sängs och sova? Ja, om han kunde det! Han hade sovit
dåligt ombord och han hade just kommit från resan, men
han fick hellre försöka att hålla sig uppe så länge som
möjligt i alla fall, innan han lade sig. Ty det blev väl
ändå ingen sömn av. Han sökte sig in på de mörkaste
gatorna, där han tyckte att han var mera ensam; han var
på hemvägen, men svängde hastigt och tog vägen neråt
fästningen.
Här träffade han plötsligt på Tidemand, vid randen av
fästningsvallen, Tidemand ensam, stående stilla framför
en mörk port och kikande uppåt huset framför sig. Vad
hade han att göra här?
Och han gick fram till honom, de sågo häpet på
varandra.
— Ja, jag är bara ute och går lte, ett litet tag, jag kom
händelsevis här förbi, sade Tidemand flat och häpen, redan
innan han hälsade... Men gudskelov att det är du, Ole,
har du kommit tillbaka? Välkommen hem. Kom, låt oss
gå härifrån.
De vandrade därifrån. Tidemand kunde inte övervinna
sin häpnad. Han hade väl aldrig sett maken, han hade
inte vetat om Oles hemkomst. Allt stod förresten väl till
hemma, han hade varit ganska ofta över till gamlingen,
som han lovat. I affären gick allt som det skulle.
— Ja, din fästmö Har rest, sade han, jag följde henne
till stationen. Jag måste riktigt tala om för dig, att det
är en härlig flicka du har. Hon stod i kupén och var litet
rörd över att hon skulle resa, hon såg på mig med rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
