Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 231
trängde ner till honom eller han hörde klapprandet av
deras skor uppe i hallen, lade han pennan ifrån sig och gjorde
sig ärende upp. Om ett par minuter kom han så ner igen,
färdig att kasta sig över böcker och papper på nytt som
en spänstig yngling... Jo, Tidemand levde gott, han
kunde inte säga annat. Allt hade börjat vända sig till
det bästa för honom...
— Vet du vad, sade Ole, jag tror det skulle vara
marknad för norsk ost i England. Jag talade med åtskilliga
hus när jag var där, det skulle vara vit ost, getost,
mesosten förstår de sig inte på. Vad är det förresten som
hindrar oss att göra den så kallade normandieosten? Det
är inte ett dugg annat än sur mjölk utan vassla och
grädde. Men så är det ju beredningen.
Nu hade den överansträngda människan tänkt ut att det
skulle kunna bli god marknad för norsk ost i England. Han
utvecklade nu tämligen forcerat, ganska febrilt, hur han
hade tänkt sig en gethjord på fem tusen stycken på en
säter i Valdres, ett mejeri efter schweiziskt mönster, ost
i partier, en avsättning i stor stil. Hans ögon stirrade
långt ut i rymden.
— Men transporten, menade Tidemand, transporten
först och främst från fjället...
Ole avbröt honom:
— Javisst, transporten. Men transporten kunde väl inte
i evighet vara något hinder i alla fall, det måste bli
järnväg någon gång. Dessutom måtte man väl kunna
spänna en kabel från fjäll till fjäll med så pass slak lina,
att den kunde nås från en station neri dalen. På denna
kabel måtte det väl sedan kunna gå att transportera snart
sagt allt vad man ville. Ledningen fick löpa i
gummiringar efter kabeln och farten regleras genom linor och
block från stationen. Jo, han hade tänkt på det, det skulle
inte vara omöjligt. Och hade man bara varorna nere på
landsvägen, gick transporten av sig själv.
Tidemand hörde på sin vän och såg på hans ansikte.
Han talade med stark övertygelse och tycktes upptagen
av denna enda tanke. Men strax efter frågade han dock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
