Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 Nyjord
i det där dörrvredet, som om det varit en hand. Det har
jag sett flera gånger från hörnet. Men du säger väl bara
att det är snällt det också, för du är förstockad, så mycket
du vet det... Förresten menar jag inte att du är
förstockad heller, lade Ole ångrande till, då han äntligen såg
Tidemands förgrämda min. Men du ska inte stå där och
vänta, att jag ber dig om ursäkt. För det gör jag inte.
Du är en hård basse. Hanka ångrar sig och vill tillbaka.
Paus.
— Gud give det vore så väl att hon ville tillbaka...
Jag menar... Tillbaka, säger du? Hur? Vet du vad
som har hänt? Men det vet jag. Barnen ska inte sakna
något, tänkte jag, sedan fick det gå som det ville med det
andra. Men jag har inte glömt Hanka för en minut, det
har jag inte. Jag har nog tänkt som du, att jag skulle
gå till Hanka och be henne på mina knän att komma
tillbaka, på knä, bönfallande, som det föll sig. Men hur
skulle hon vilja komma tillbaka, hur skulle hon vilja
komma tillbaka? Hon sa det själv till mig... Det är
ingenting galet i det, men. Nej, du ska inte tro, att det är något
alldeles galet, det tror du väl inte om Hanka?... Men
dessutom är det väl heller inte säkert att hon vill komma
igen, jag förstår inte var du har fått det ifrån?
— Jag skulle inte ha blandat mig i detta, det förstår
jag nu, sade Ole. Men tänk på tdet i alla fall, Andreas, ha
det i minnet. Och förlåt vad jag sa, jag tar tillbaka
alltsammans, det är min enkla skyldighet, för jag menade
det inte. Jag har blivit så häftig av mig på sista tiden, jag
förstår inte hur det kommer sig. Men som sagt, ha det
i minnet. Öch farväl så länge. Ja, det var sant, operan?
Kan du vara färdig om en timme?
— Ännu en sak, sade Tidemand, hon har således frågat
efter barnen? Där hör du, där hör du!
VIII.
Nägra dagar senare stod Ole på sitt lilla kontor nere i
lagret. Det var en eftermiddag vid tretiden, det var klart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
