Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 239
väder och lugnt, i hamnen var det som vanligt liv och
rörelse.
Ole gick till fönstret och kikade ut, en väldig kolångare
kom sakta glidande in i hamnen, skepp, master och segel
syntes överallt, varor rullades fram och tillbaka på kajen.
Plötsligt rycker han till, jakten Ägot, den lilla lustjakten,
var borta. Han spärrar upp ögonen; vad skulle det
betyda? Bland hundra masttoppar fanns ingen förgylld att
upptäcka. Vad i all världen!
Han tänkte ta sin hatt och ta reda på saken med
detsamma, men hejdade sig vid dörren. Han gick tillbaka
till sin plats igen, stödde huvudet i händerna och föll i
tankar. Egentligen var ju inte jakten hans numera, den
var hennes, fröken Lynums, hon hade ärligt fått den, och
papperen voro i hennes ägo. Hon hade inte skickat
papperen tillbaka med ringen, det hade hon uraktlåtit, glömt,
vad visste han? Men i alla fall var jakten hennes, dess
öde angick inte längre honom, den kunde vara var den
ville. Men antag, att den var stulen? Ja, det var inte
heller hans sak.
Ole tog pennan igen, det varade endast ett par minuter,
sedan lade han den åter ifrån sig. Herregud, där i soffan
hade hon suttit, när hon sydde de små röda kuddarna till
kajutan! Hon hade lutat sig framåt och sytt så flitigt, att
hon nästan inte hade tittat upp. Och kuddarna hade blivit
så hjärtans små, att det var för lustigt. Men där hade
hon suttit, han såg henne ännu...
Och Ole skrev ett ögonblick igen.
Så öppnar han hastigt dörren och skriker utåt lagret att
jakten var försvunnen, Ågot, den var borta. Hade någon
sett på maken!
Men den ena av biträdena kunde tala om att jakten
hade blivit flyttad i morse av två man från en
advokatfirma, nu låg den förtöjd på fästningssidan.
— Vilken advokatfirma?
Det hade inte biträdet frågat om.
Ole blev nyfiken. Jakten var ju inte hans, nej, det var
visserligen sant, men fröken Lynum kunde inte heller ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
