Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 Ny jord
något att göra med en advokatfirma, här måste föreligga
ett missförstånd. Och Ole ger sig hastigt iväg ned till
fästningshamnen och gör sina efterforskningar under ett
par timmar. Då han äntligen fick reda på vem advokaten
var, begav han sig till hans kontor.
Han träffade på en man i hans egen ålder, som satt
vid ett bord och skrev.
Ole gjorde ett par försiktiga frågor.
— Jo, det hade sin riktighet, jakten skulle säljas,
realiseras, mannen hade redan lånat ut ett tusen kronor på
jakten. Här hade han papperen, Irgens hade deponerat
dem, diktaren Irgens. Det var väl ingenting i vägen från
herr grosshandlarens sida?
— Nej, nej, långt därifrån. Inte ett spår.
Mannen blev hövligare och hövligare, han visste
säkerligen besked om jakten, men röjde sig inte med en min.
Hur mycket kunde båten vara värd, herr grosshandlaren?
Jo, Irgens hade kommit till honom och ville ha honom
att överta försäljningen av jakten, han var i en tillfällig
förlägenhet för lite pengar, han behövde en del genast,
och man måste naturligtvis gå så långt man kunde när det
var fråga om genierna. Genierna hade det inte för fett
härhemma, tyvärr. Men nu ville han ännu en gång fråga
herr grosshandlaren, om det var det minsta i vägen, ty i
så fall ville han klara upp det, göra allt möjligt för att
klara upp det.
Men Ole Henriksen sade ännu en gång, att vad skulle
väl vara i vägen? Han hade bara haft intresse av att
fråga. Jakten hade hela tiden legat förtöjd utanför hans
lagerhus, och nu hade den plötsligt försvunnit; han tyckte
det var roligt att veta, vart den hade tagit vägen. Det
var således bara av nyfikenhet han hade kommit; ber
förresten så mycket om ursäkt.
Ole gick.
Nu kunde han förstå, varför Irgens med en gång hade
blivit så splitterny från topp till tå och kunnat hyra så
fina rum i villakvarteret. Hela stan förvånade sig
däröver och talade om det, ingen visste att han hade fått en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
