Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 241
så oväntad hjälp. Men att hon ville göra det ! tänkte han.
Hade hon inte en liten känsla av skam över denna nya
simpelhet? Förresten, vad var det för simpelt? Vad hon
ägde, ägde också han, de delade broderligt, det var
ingenting att säga om det. I Guds namn, låt henne handla efter
sitt eget hjärta! Nu var hon härnere, hon skulle lära
något på Industriskolan, det låg så nära till hands att göra
pengar av den lilla jakten. Kunde någon förtänka henne
att hon satte sin fästman på fötter? Tvärtom, det hedrade
henne... Men kanske, när allt kom omkring, så visste
hon inte en gång om att jakten hade gått till salu, hon
hade kanske glömt både jakten och papperen och var lika
nöjd med var de befunno sig. Det kunde man aldrig
veta. Och i alla fall hade hon inte velat sälja jakten bara
för att få pengar till sig själv, nej, nej, aldrig, han kände
henne. Hon ville hjälpa en annan, sådan var hon. Och
det var det, det kom an på.
Han såg Ågot så tydligt framför sig, det blonda håret,
näsan, skrattgropen; till nästa sjunde december skulle hon
vara nitton år. Ja, det skulle hon. Låt jakten fara, den
hade ingen betydelse längre. Han skulle kanske velat
rädda kuddarna, men nu var det försent, nu skulle de
säljas.
Han vände tillbaka till kontoret, men kunde inte göra
något annat än det nödvändigaste arbetet, han stannade
varje ögonblick och stirrade rätt framför sig, frånvarande
med alla sina tankar. Om han själv skulle köpa jakten
tillbaka? Kunde hon ha något däremot? Gud vet, hon
skulle kanske uppfatta det som en elakhet, det var väl bäst
att hålla sig lugn. Ja, det var bäst, han ville då inte vara
någon narr heller, fröken Lynum och han voro färdiga
med varandra för livet, det skulle inte kunna sägas, att
han samlade på reliker efter henne.
Han stängde kontoret vid vanlig tid och gick ut.
Lyktorna glimmade klart, vädret var fortfarande lugnt. Han
såg ljus hos Tidemands, han tänkte gå dit, men stannade
i trappan och betänkte sig; Tidemand hade kanske något
arbete att göra färdigt. Och Ole gick vidare.
Ny jord. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
