Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 247
jag inte ha stått ut med mig själv. Jag har räknat
sedlarna för var gång och väntat på att få tillräckligt, det
är inte ens hälften kvar, som jag sa, jag har räknat ut
det, det är ungefär en fjärdedel som fattas... Jag
skäms...
Och det gick med ens upp för honom, varför hon
absolut ville ge honom just dessa pengar. Han tog emot
dem och tackade. Han kunde inte komma sig för att säga
något annat, att det var mycket pengar, riktigt mycket
pengar. Men tog hon sig inte för nära själv nu? Ja,
kunde han lita på det? Ty han ville gärna låna dem av
henne och tacka, hon skulle få tillbaka dem, de kunde stå
hos honom tills vidare, i hans affär. Men i alla fall var
det en ren välgärning mot honom att hon kom och hjälpte
honom just nu, han hade verkligen användning för pengar,
för en del pengar, om han nu skulle tillstå det...
Han röjde sig inte med en min, han gav akt på henne
och såg att hon hajade till av glädje, hennes ögon lyste
under floret och hon sade:
— Gud, vad det var bra att jag kom i dag då!
Den rösten, den rösten! Han kände igen den från
deras första lyckliga dagar, när hon var förvirrad av
tacksamhet för något. Han hade kommit fram från pulpeten
och steg åter tillbaka, överväldigad av hennes närhet, av
hennes gestalt, den fulla blicken under floret. Han såg
mot golvet.
— Hur har du det? sade hon. Och barnen?
— Io, utmärkt, barnen växer ur kläderna. Vi har det
utmärkt allihop. Och du?
— Jag hörde ingenting av någon av er mera. Jag skulle
ha väntat tills jag kunde ha kommit med pengarna, tills
jag hade kunnat komma med den sista fjärdedelen också,
men jag stod inte ut. Så länge Ole levde berättade han
för mig om er allesammans, men sedan hade jag ju inte
honom att gå till längre, och jag förlorade alldeles
tålamodet. Jag var här utanför i går också, men jag gick
inte in, jag vände om...
Skulle han be henne att titta upp till barnen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
