Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domprost i Göteborg, initiativet till en masspetition i syfte att få
bort söndagssupningen å krogarne. Magistraten förklarade sig
icke kunna göra något åt saken. Den ogynsamma utgången
gaf emellertid uppslaget till det s. k. »göteborgssystemet» för
brännvinsförsäljningens ordnande, hvilket medförde en betydlig
förbättring i det rådande missförhållandet. Emellertid var det
klart; att detta system, huru stora förtjänster det än haft i
fråga om superiets inskränkande och minskandet af dess
samhällsfördärfliga följder, dock måste betraktas som ett palliativ,
och att den säkraste vägen till superiets utrotande är
förbudsvägen, till hvilken W. ock hänvisar på flere ställen i sina
skrifter, dock blott som »det ideella målet». Under intrycket
af det på 70-talet i oroväckande grad tilltagande superiet och
det i samband därmed nyvaknade nykterhetsinträsset, som bl. a.
tog sig uttryck i en af 40,000 personer undertecknad petition
till k. m:t om allmänt brännvinsförbud, utsände W. jämte tvänne
andra nykterhetsveteraner, prosten A. Sandeberg och majoren
Carl af Ekenstam, i sin lefnads sena afton (1876) en liten
skrift »Om brännvinsförbud och hindren därför; ett sista
upprop af tvänne nära 80:årige män: nykterhetsreformens
åldermän», hvari den nya tidens nykterhetsvänner uppmanas att
bilda förbudsföreningar med syfte att värka för åstadkommande
»ju förr dess hällre» af ett brännvinsförbud, »hvars
efterlefnad skulle bli vida lättare för myndigheterna att tillse,
än efterlefnaden af alla de utomordäntligt många paragrafer,
som nu gällande förordningar innehålla.» Detta upprop var
W:s sista offäntliga åtgörande i nykterhetsfrågan, som han
med oförminskadt inträsse följde till det sista; förbudsidén var
den vördade veteranens testamente till Sverges nykterhetsfolk.
Under sin långa kamp mot dryckesseden — ty det var
mot den såsom varande roten till det onda han riktade sina
kraftigaste angrepp — använde W. ej blott vältalighetens
vapen, som han ägde i så hög grad; utan äfven pännan
begagnades af honom ej mindre flitigt. Så har han ej blott i
åtskilliga periodiska publikationer, främst »Nykterhetsvännernas
tidning», däri han var den flitigaste medarbetaren alltifrån dess
början 1838, i talrika artiklar belyst nykterhetsfrågan från
skilda synpunkter, utan äfven utgifvit en mängd större och
mindre nykterhetsskrifter. Bland de förra må främst nämnas
hans 1837 utgifna arbete: »Hvad skall man säga om detta
nykterhetsväsen, om man äljes tror Guds ord?» och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
