Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Urkristendomen och nykterhetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 URKRISTENDOMEN OCH NYKTERHETSFRÅGAN.
ket (= vinet) utsväfning (tygellöshet) lurar (finnes) = i vinet
bor tygellöshet. Redan bruket af vin innebär fara för
utsväf-ningar, kan förf, mena (äfven om ej formlig berusning inträder.}
I öfriga nystamentliga författares skrifter möta oss
likaledes allvarliga maningar till nykterhet. Vi inskränka oss att
hänvisa till 1 Petr. 1, 18 (”varen nyktra”)/ 4, 3 (dryckesgillen
ogillas), 7; 5, 8. Uppmaningen ”varen nyktra” återkommer
i samma ord ej mindre än tre gånger i detta korta bref.
Öfverhufvud finner man i de apostoliska brefven den
tankegången, att dryckesgillen tillhörde de hedniska oseder,
från hvilka en kristen borde hålla sig fjärran; hvarjämte den
totala afhållsamheten, utan att uttryckligen påbjudas,
rättfärdigas och gillas, antingen i bestämda ord (såsom det
ofvan-närnnda af Paulus) eller i underförstådd mening.
Alldeles samma tankegång möter oss i de ”apostoliska
fädernas” d. v. s. apostlarnes yngste samtidas och lärjungars
skrifter, för så vidt i dem denna fråga beröres — hvilket i
själfva verket är mycket sällan. ”Lären alla ett nyktert lif” säger
sålunda Polykarpos (t 167) (i sitt ”Bref till filipperna” (10, 3).
Begäret efter dryckeslif betecknas omkr. 140 af Hermas
(”Herden”, Budet 6, 5) såsofn bevis på närvaron af en ”ondskans ängel”,
en dämon. Längre fram i samma skrift likställer samme förf,
dryckenskapen jämte ”ätandet af många rätter” med lögn,
förtal och hatfullhet och betecknar dessa och andra uppräknade
fel såsom de ”sämsta handlingar i människolifvet”.
(Budet 8, 3—4).
De i det föregående, på tal om den förkristna forntiden
omnämnda esseerna och therapeuterna fortlefde äfven i
kristendomens första sekler, och med den onekliga likhet, som
fanns mellan deras fordran på ett felfritt lif och de kristnas
sträfvan efter etisk fullkomning, var det naturligt, att många
af de senare skulle känna sig dragna till dessa besläktade
na
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
