Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Urkristendomen och nykterhetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vittnesbörd af kyrkofäderna.
61
offerkött och ofervin". ”1 omkransen ej edert hufvud med
blommor”, säger han, ”1 ägnen ej eder kropp parfymernas
heder: den reserveren I för liken, hvilka I falskeligen inbillen
eder skola uppstå; I gån genom lifvet bleka, ängsliga,
öm-kansvärda. Stackars människor! I skolen hvarken uppstå,
enligt edert hopp, till ett nytt lif och ej heller unnen I eder
det lif I hafven”. (Minuc. Fel. Oct. 12). Denna karaktäristik
förefaller onekligen vara diagnosen på verkliga asketer. Men
trots detta finnes i skildringen intet som direkt angifver, att de
kristna på denne författares tid allmänt voro absolutister. Det
heter visserligen att de ej förtärde offervin, men orsaken härtill
var den, att detta vin ansågs vanhelgadt genom invigningen
åt de hedniska gudarne; icke den, att det i och för sig ansågs
otillåtligt. Den kristne motståndaren svarar också: ”Hvad det
angår, att vi försmå offerköttets kvarlefvor och offervinet, så
är detta långt ifrån något bevis på ängslig fruktan, utan
tvärtom ett tecken till frimodig karaktärsfasthet. Väl är allt,
som naturen frambringar, en okränkbar Guds gåfva och kan
icke orenas af något mänskligt åtgörande, men vi afhålla oss
dock från detta kött och detta vin, på det ingen må tro att
vi gifva något erkännande åt dämonernas dyrkan (de kristna
ansågo Hellas’ och Roms gudar för dämoner), eller att vi
blygas för vår religion” (anf. skr. kap. 38). Han går därefter
in på frågan om blomsterkransar och parfymer. Det framgår
såväl häraf som af andra literaturställen, att de kristnas
afhållsamhet därifrån mera berodde därpå, att dessa bruk blifvit
införlifvade med den hedniska religionens gudstjänst- och
um-gängeslif än af någon egentlig försakelseifver. Den äldre
kristendomen är tvifvelsutan vida mindre asketisk till sin
anläggning än man i allmänhet tror.
Detta oaktadt kan man säga, att den afhållsamhet från
gästabud och vissa former af vinbruk, som sålunda faktiskt
förekom hos de kristna, har verkat som ett slags
nykterhets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
