Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Urkristendomen och nykterhetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 FORNKRISTENDOMEN OCH NYKTERHETSFRÅGAN.
rörelse, ehuru icke i vår tids mening. Upplysande är ett ställe
i samma dialog Octavius (kap. 31), där det heter: ”Våra
sam-kväm äro icke blott anständiga, utan äfven nyktra: vi
hän-gifva oss ej åt många rätters njutning eller draga ut på tiden
med vin”. 1
Denna uppfattning bestyrkes af Tertullianus, (advokat
från Karthago; efter öfvergången till kristendomen presbyter
och församlingsföreståndare (t omkr. 230), hvars skrifter äro en
ovärderlig källa för upplysning om de första kristna seklernas
seder. Han bemöter den förebråelse för fråsseri, som af
hedningarna, märkligt nog, då och då gjordes mot de kristna:
”Man citerar om oss, säger han, Diogenes’ kvickhet om
mega-renserna: ’de äta, som om de skulle dö i morgon, men de
bygga som om de aldrig skulle dö’. Men denna förebråelse
är blott en ny bekräftelse på satsen, att man lättare ser
grandet i en annans öga än bjälken i sitt eget. Vi äta
gemensamma måltider, som vi kalla kärleksmåltider, därför att vi
därvid broderligt bjuda äfven de fattige på det samma som
de rike få. Man äter därvid så mycket man behöfver för att
blifva mätt, man dricker blott så mycket nyttigt är för dem
som vilja bevara sin blygsamma anständighet (bibitur
quan-tum pudicis utile est). Måltiden börjar med en bön; sedan
man tvagit sina händer, kallas en hvar, som kan något ur de
heliga skrifterna, eller som själf kan finna på något, fram att
föredraga för de andra eller uppstämma en lofsång till Gud:
då skulle man helt visst märka om någon druckit för mycket.
Hela samkvämet afslutas med bön. Därpå skiljes man åt,
men icke till slagsmål och nattsvärmerier och liderlighet utan
till ett hyggligt och anständigt lif, såsom om man icke så
mycket fått sig en måltid, som fastmer en lektion i lefnads
konst.” (Tertull. Apolog. 3 g).
1 Det ord, som här brukas för vin (merum) betyder oblandadt,
starkt vin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
