Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sextonhundratalets nykterhetsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR uppbyggelseliteraturen.
135
äfven i de olika ländernas lagstiftning finner begynnande
ansatser till ett ingripande mot det onda från statsmakternas
sida.
I uppbyggelseliteraturen finner man icke sällan
förmaningar till ”måttlighet och nykterhet”, hvarvid det förra
uttrycket företrädesvis synes syfta på ätandet och det senare
på drickandet. Någon rekommendation af den totala
abstinensen finner man i dessa skrifter nästan aldrig. Typiska för
det allvarligare religiösa betraktelsesättet äro följande uttalanden,
hämtade ur en ”bön om måttlighet och nykterhet” i dohan
Arndts (superintendent i Celle t 1621) bekanta bönbok
”Paradislustgård”, sexton hundratalet kanske mest spridda
andaktsbok inom den lutherska världen:
»Ack, du helige och rättvise Gud! Du har all ting
skickat med mått, tal och vikt och befallt, att vi icke skola
betunga våra hjärtan med fråsseri och dryckenskap, utan undfly
allt oskickligt väsende. Jag klagar för dig, att jag min kropp
med öfverflödig mat och dryck så ofta 1 har förtyngt och
därmed svårligen syndat mot dig, emot min nästa och emot mig
själf. Förlåt mig denna synden och förargelsen, och vänd ifrån
mig det svåra ve, hvarmed du hotar alla drinkare, då du säger
att helvetet hafver utvidgat sin själ och uppgapar med sina
käftar att uppsluka dem . . . Bevara mig för dryckenskap, den
skamliga odygden, hvarigenom människan gör sig själf till ett
oskäligt kreatur och dina gåfvor, som du till kroppens
nödtorft och icke till vällust har skapat och gifvit, skamligt och
otacksamt missbrukar . . ., däröfver ock kreaturen sucka och
ängslas och med sådan ängslan anklaga människorna hos sin
skapare . . . Ack Gud, hvad för en svår räkenskap varder icke
1 Ett alltför tydligt vittnesbörd om tidens fråsseri- och
dryc-kesseder. Dessa ord läggas ju i munnen på fromma och andäktiga
människor, och icke på den stora världsliga hopen. ”Är detta skedt
på det färska trädet, hvad skall då ske på det torra?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
