Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 20. 15de oktober - Ernst Ahlgren (efter »Framåt«)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
njuter af denna ro.
jag ser endast vänliga ansigten i hemmet ocli alla täfla om att göra
det angenämt för mig. Men på samma gång jag för tilfallet njuter af
denna landtliga stillhet, vet jag, att jag i Längden skall tycka, att den
ger mig en andlig tomhet, derfor, törs jag icke bestämma mig för att
stanna här. —’— —.
Det är alldeles märkvärdigt hvad jag finner mig bra här. Man hinner
med så otroligt mycket arbete på en dag; här är ingenting som stol
en. Jag vill låta min egen sinnesstämning afgöra om jag kommer att
resa till Köpenhamn eller ej. I alla händelser blir jag förfärligt ned
gräfcl i arbete under den närmaste tiden. Jag har händerna fulla af
ämner; och jag måste skynda mig, innan lifsleden kommer igen. Ty
den kommer det vet jag".
Samme maaned senere: „Trifs fortfarande bra i Hörby, och
skulle ha stannat här, om det ej vore för Brandes’ föreläsningar.
Den här gången har jag föresatt mig att taga hemtrefnaden med
mig till Köpenhamn, så att jag kommer att känna mig riktigt i ro
liksom här. Ni kan inte tro hur beqvämt jag har. sedan jag fått
båda rummen möblerade!"
1887 tilbragte hun dels i Kjøbenhavn ög Paris, dels i Hörby og
Stockholm og samme aar kastede hun krykkerne. Pørst paa aaret
spilledes paa ~Dramatiske theatern" i Stockholm hendes lille etakts
stykke „ I telefon" og vandt meget bifald med fru Ellen Hartman i
hovedrollen. Senere er det bleven oversat til .Jllustreret familiejournal"’
og nu for nylig solgt til Kasino. Hen ad foraaret udkom samtidig
paa svensk og dansk hendes roman „Fru Marianne", hendes tankers
kjæreste barn, som beredte hende saa store glæder og saa dybe
skuffelser. Æmnet til „Fru Marianne" havde hun allerede i tankerne
udarbeidet før hun var færdig med „Penge". Dengang var hun ikke
enig med sig seiv om hun først skulde skrive „Fru Marianne" eller
„At dø", til hvilken siclste him alt havde gjort flere forarbeider og
ligeledes kavcle udkastet færdigt. I juli 1886 skriver hun om »Fru
Marianne":
„Jag arbetar långsamt, men flitigt. Innan sommarens slut
träffas vi nog. Jag skall då kunna visa er åtminstone första hälften
af berättelsen, om icke mer. Jag tror den blir bra. Bättre än den
ni öfversatte. Jag är äldre nu.
och de sista fem dagarne har jag arbetat som i feber för att få slut
på min fru. Det har legat en så omåttlig glädje i att ändtligen
kunna arbeta, att jag icke tänkt på annat, utan har skrifvit. Det har
varit härliga dagar, så fulla af kraft och energi. Nu fattas endast
I januar 1887 skriver him:
först var jag så sjuk och så uppgifven af lifslede,
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
