Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kap. Har här funnits ett Virdaland och Virdafolk? - 7 §. Virdafolk eller Småländningar - a) Namnets härledning - b) Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Virdaland. 43
läggets Vixdae. Wid Kalmar ligger Vårnaiiäs , ett Wik-mäk- liager
nära Berkenäs i Kläststeberga socken, der wi anse Airskars Bir-
ra böra sökas. Virum«. Virdo, Vireqwarn, Verfiösi o. d.
namn träffas midtemot Olands Noi-ta udde i Småland-. Will
matt sedan erinra ssgs huru r wanligen smälter bort i småländska
uttalet inuti ord framför en konsonant t. er gå’r«in = gården, sjij’-
, nan = stjernan o. s. w. så blir all anledning, att härwid erinra
I sig Wi(r)d-östern, Wi(r)slanda, TVi(r)sefjer-d.1," ja ipsissisua
Wi(r)tlanda, sdljaktligen det widtbeeyktade IVisr)ker-—namnet
med sitt Wi(rt)landshårad’) en blekingsk koloni uti norra Skåne
och sin Witasiahed, hwaraf man gjort Witclahed, men som
enl. Geijers anm. är en gen. plur. i bestämd fornr: Wi(r)ternao
ed, öd, land, således = Virdaland, således landet, ter folket
dyrkade Vyrde, Urdan, deeo Gudirtiia —- den högsta och
mäktigaste af Gudamakter, Detlm mata-— på Bernstenskusten, enl.
Rometska uppgister, Laeona i Hyperboreerlandct, riter Grekiska,
Diana, så ösrverklagad i de äldste Tyska och Franska Mißionå-
rernas skrifter, hwilken, sdtn der påstås, en tredjedel af werl-
den isrigt dyrkade ")— en tult, som också längst bibehållit sig och
som ännu har djupare rötter-i folktron, än alla Eddans gudom-
ligheter. Wi så del-om framdeles upplysa.
b) Språket.
En stams språki sin helhet, ej blott deß namn fordrar
granskning.
Wi wilja om detta Virda folkstammens språk yttra oß i all
ensaldighet. Således lemna tvi nu både Sanskritorä,"?1sienoc:; blicke
allenast till den på andra sidan get-maniska hafwct liggande kust,
då tvi söker den folkstams dem, som tvi finna utspridd på denna
sidan, i n. w. Bleking och Småland. Sotrr både Swear och Gd-
tar och Danskar åro lika wål Germaner, som Virdarne, så kun-
na de sinsemellan ej åtskiljas genom det som hin-er till det allmän-
ligen germaniska, ware sig i språk eller skelett. Finncs i sednare
hänseendet någon utmärktare olikhet, hoppets wi, att Prof. Nilßon
stall, under fortgångett as sina forskningar, sedan hart lärt känna
Schlyterska åsigterne, dåst kunna utreder detta. Det allena må
Anmärkas, att Virdaboarne i allmänhet synas-mera lånqlagdrt (U»-
licbocepliali), ån t. er. Slåttdo-Skåningariie. Wisåsia oß nu wid
Virdaspråket och blott wid det mest sramståetide i detsamma.
vch slik år samma ord. Ii tillägga blott att Byzantinertias Tosoz
gaf altbochdeutsch. xöztre Götas-.
·) Säledes möjl. också Vl(I)d-rik d. å. "- , on a M
Balande man i Jernlandet. Se p. SS. vadat-tingen s f
O’) Guldsmederne i Ephesus antogo som bekant år att l i erl r
dyrkade denna Gudomligbet. « « x a w d a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
