Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kap. Har här funnits ett Virdaland och Virdafolk? - 7 §. Virdafolk eller Småländningar - b) Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Virdaland. 47
Vocalerne uttalas-
a an fom ä. käll (kall, frigidas-, Angels. ceald); än som a.rvärj
(warg). Annars forn a. artig ;befynnerlig).
e än som i. ik (ek, tnsia eiche); o tast forn oj, i Fintveden aj.
Se ofwan. — än fom a. vadan (nedan, A. S. neath).
i ofta forn e. qwena (qwinna. Alem. qwena A. S. ewen). Dipy-
tongiferas ibland. hiat (ht·t. Sä hiari Platt. Grimm D. M. 28.)
o i början forn u. utöka (olycka, far. unlück); äfwen annars fu-
gel (fogel A. S. fugel. Afwen font ö. öpp. Wi erinre, att
lauf . . i plattystan heter löp . . Gr. D. M. 280; då auf
tvål månde heta öp.
n wanligen som o . . onggen (ugnen. A. S. ofn. Ryßarne,
fom torde af Baregerne lärt npfätta ugnar, kalla en dyliko en,
der wäl ett ng hörs i g få wäl som i deras namn,l)wilka om-
mo frän Varank. —- U uttalas annars äfwen som y. djyp
skjuz Ah S). dypa, djuphetz någon gäng som ö. rönn (tuntt.
. . t yn . »
y wanl. som ö. Söster (fyster. Al. Suester.)
ö ofta som a. aker (äker. al. aker). såsom au i wjßa orter. gau
(gå. Tyfka gehen), stau (stä. Tyska stehen). J andra ord som
ö (uttaladt fasom i brö —- bröd). flö (jlä. J plattystanx flög
— slog. Grimm. D. M. 280.)
Wid Confonaneeena mä anmärkas-
d hörs ej i uttalet mellan Boealer: hier, idet, som härledes af A-
S. hydan: dölja. Ej som enkelt i slutet: mö (rned);ej efter en
konsonant t. er.: höra (hårda) år.
g ärt mellan vokaler som j. wäjen (wägen. Engelsta way). än
font w. krawe (krage neml. taga någon ikragen. Goth.craw.
deraf crawate af eraw hals och wad kläde.); skärven (fkogen.
Engelsia fhaw, härledt af A. S. fcuva: stugga.). Hbres ej i
slutet: allri (aldrig). ,
h tillkommer stundom. hiet (ide. hydan. Se ofwan.) Hors (Ots
i Nimchrön. och Gamla lagarne. A. S. hors. häst el. sto.
i wanl. framför e i Upland re. Jerker, jer o. d. är borta häk-
skrek. er.
k höres stundom ej mellan vokaler: fulle (fkulle. Tysta follen).
Ej eller alltid i flutet· ål (ack. Så nä för nach. Gr. D. M.
280.) . uttalas stundotn fom j. . sjogge sfkuggm eller chVEJs
ch tillkommer mellan soch w i ord, fom ä stafroas i tystar-
Se ofwan.
l issng ofta af wälljud för r gäl’n (gärden). Så imanga land-
aper.
n fördubblas och grannconfonanter bortkastas. mennke mindre-
Al. Mintrira).
k höres fällan tydligt före en annan eonfonant t. er. föda-s Mär-
dss)- fjä’de (fjerde). Sc ofwan om Vi(r)tala, Vi(r)drik
m« m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
