Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kap. Har här funnits ett Virdaland och Virdafolk? - 7 §. Virdafolk eller Småländningar - c) Virdarunan eller Virdarnes skriftecken - (1) Ursprunget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Virdaland.
Men antingert man antager eller förkastar Runemo-s·lingatts
runor, antingen matt högaktar försöken att lösa binderunor, eller
anser dcßa försök blott såsom en de lärdas lek, så kan, efter de
forskningar- W. Grimm, Finn Magnuscn, Sjögrett, (Ryska sCol-
legial-Rädet) m· fl. anställt, sannnanhållna med Gesenii, Aker-
blads, m. fl. ehuru deßa 2xne forsknings-floder hittills gått i
parallela linier, den öfwertygelsen ej längre utebliftva, att ru-
nor-ta woro det nordwestliga Europas förchristliga skrifme-
kert, att de hwarken nedregnat frän skyarne eller upptänkts iSigtu-
na eller kommit från Asien öfwer Siberien,utan att de äto en foga
sörbräkad efterbildnirtg af de nyare Phoenicierg och Tetri-
beriers bokstäfwer, hwilka woro systrar till de grekiska bokstäf-
werne: således uppkomna på bernstenskttsten, der phoenicierna
bestämdt bedrefwo handel och derifrätt utspridda på Vendiska ku-
sten af Ostersjön, äswen inåt Tysklattd, i Frankrike, England,
Danmark, inträngande på Notska, westliga och södra stvenska ku-
sterna, på Oland, i den Skandinaviska kolonien i Ryßland, och i
Estlattd och i Lifland, ja in åt sjelfwa Sibericn. Meri med oboe-
niciska handlens förswinnande, med Tyri och Sidons och Kartha-
gos förstöring af beprisade Grel-er och Romare, förföll denna äld-
sta cultur i det Nordwestliga Europa, och sjelfwa bruket af deßa
siriftteckett synes bfwerbufwud bibehållit sig blott såsotrr en troll-
konst, hwilkcn dr Christna missionärerna mästesöka utrota. Ungesär
H. Jernnför Ges. Tab. t. Phoen. rec. det tredje. Tab. 2 Celtiber det
szje. Tab. 5 Paltnyrm det sxte r- och F. M. pag. 293. 1 H.
i Ges. Jab. 2 Celtib. det 2:dra, Jab. 5 Palm. det andra i, Saßan.
alla och F. M. p. AR. 2 SJ-
l Ges. Tab. 1. Phoen. ant. det 6:te, (som stupruna), erc· ant. det
3:dje. Tab. 2 Celtb. indra Tab. s, Hebr. 2:dra. F. M. v. 295. Z.
k Gges.3ab. t. sPhoen. gut. det 3:dje Tab. 2 Celtib. 1:sta F. M. p·
2 ö. .
e Se i. Jmfr. i på Cacpentoractensisia stenett Ges. Tab. St. det 5:te.
k Ges. Tab. 1 Phoen. aut. : det 6-.te Me Celtib. 1:sta. Tab. 4. K
det tredje pä Carpent. stenen. F. M. p. Wö, n· S-
i, se ostran-
n Ges. Tad. 1. phoen. kmt. : det ssde och 9:de; Tab. 2 Celtlb.
Tab. 3 det Hebr. I, det 4:de· Job-st Carpent. stenens I det Adra-
F. M. p. 297. n- 8 « 9.
Ri. Ges. Tab. t Phoen. aut. st, 5:te, Tab. 2 Celtib. 1:sta Tab. 4,
-« på Curt-W. stenen det 3:dje. F M. p. 297 n. to.
k Se ofrvan.
r Se ofrvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
