Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kap. Har här funnits ett Virdaland och Virdafolk? - 7 §. Virdafolk eller Småländningar - c) Virdarunan eller Virdarnes skriftecken - (2) Runurkunder i Virdariket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
tid swikflrll Död": eller: Stedse bare I (drogen J) med Hae-
der til Mödet (möten). Döden eier Svig. Kanske inflöttanken
på Saxos Olo, wid denna läsning hos Hr F. Magnuse11. Wi
minnas, att Tacitus säkerligen bland denna stam kände en
wsd furstens sida framträdande Veleda, och det är säkert att bort
wid folkmöten sjöng stn Eddasång, ett namn, som torde wara en
bopsättning, lik sinus Goas-ryms (wiken wik). Eller betyder Edda
ej de beswärjelsesånger, Veledan sjöng? Ar roten ej Ed (? hx),
Grek. HSB-« Engelskans Oath, Angelsax. Ath? Att is-. i detta
alfabet katt läsas både som a, e och oe, upplyser F. M. i R.
o. R. p. 347. Wi läsa derfbre F. M:s æ eller ey såsom oek,
såsom ock, och skress i plattyskan i 15:e seklet (se härofwan
p. 45). LP betyder wißt y bos Hrab. Maur.; men k. i cod.
Exoaiens. och hos Trithemiusz liksom i Angelsachsista alfabetet.
Wi öfwersätta: Sömd på Värends thing och wid Beledatts
- e(d)dasång!
Högar (utan runstenar) öro mållösa minnesmärke-v
Nunamärke öfwer Al(l)es hög,
Rune-rader (deßa)
Högg på heden
Othar (genom) Ebbe Sibbeßon.
Sömpd och Wyrdningh loswa NorrmännenK. Carl Knuts-
sotr i sitt bres 1449 (De la G. Arch. lll. p. 6). En eder-sång-
en besmärjelse eller trollsång, då en främmande religions bekänna-
re tala — sjungen as en Veleda, skär först i Eddan, som deraf
torde fått sitt namn. Om denna Ale wakit den Alle, broars
namn femte en Ble(n)das (Bled-inges grundläggerskaå) blifwit
så lisii t fbrwaradt, och som kunnat uppfriskas as runstenen, sä
länge olket kunde läsa den, eller det warit den Olo, hwars namn
F. M. också sinnet pä Runetno, kan numera ej afgöras. Saxo
känner denne Olo såsom en Hbfding öswer Skåne, söndradt frän
Danmark (Scaniam a Daniæ corpore abruptam in Olonis ric-
fecturam Ringo sectsevit.) Han hade förut blott egt Blk ing,
men blef sedan Herre äswen öfwer Seland och war den kung,
hwilken Starkodd dödadel badet — hwilket skulle åsyftas med
"swlgfuld Död". Ett cj owigtigt skäl för identiteten mellan Saxos
Olo och Björketorpsstenerls Alellggeri runristarens namn, såsom F.
M» löser det. Ty Ebbe Sibbeßon war Oloz samtida. Han sändes
af en kung Götar i chrige, för att fria å Götars wägnar till
en as Omunds döttrar. Omund war Olos son ocb efterträdare-
Denne Omund bar en synnerligen god wän Olber (Saros Othi)-
en Norrman. Se Runemo og Runerne p. 438. Om sa är, så
fik stenen rest är 735 enl FM:H chronologi. Redan bristenpå skil-
lcteckeit antyder hitzz ålder-. Ar Ebbe Sibbeßon en frätt Swerige
(enl. Saxos sprät) ankommen runknnnig person, sa bör erinras-,
Virdaland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
