Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 Kap. Urminnen - 2 §. Phoenicier på Skandinaviska westkusten. Vikingswäsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Urminnen. 105
Förräii tvi yttra oß öfwer stället för detta nybygge, må tvi
undersöka, hwarföre Karthaginenserne behöfde ett nybygge sul-
axe Lycaonis d. ä. hivad de begiisde köpa der, som den tidenwar
en assättlig och lönande ivara p tverldsniarknaden. Ty itrakten,
der denna handel skulle föras, behöfdes ivißt ett nybygge, om det-
ta ställe war fä längt borta, att nian ej, pä deit punkt seglings-
konsten dä stod, kunde pä samma sommar fara fram och äter. Och
det war tydligen ej möjligt, då 4 månader fordrades för att
komma frätt Albions udde Cornuba (Cornvallis) till stället der
koloniseringen behöfdes.
Fanns ej i denna tid en wara, lika behöflig bland Afrikas
och Asiens civiliserade kustfolk, som winet nu är i det Christna
Swerige, en wara»erforderlig för religionsöfningarne, befintli i
stor myckenhet på Osterfjöns kuster, hogft sällsynt wid Niedelgaf-
wets stränder-?
Rökelse hörde till all gudstjenst, fä wäl wid Libanons fot
som på Karthagos strand, fa rväl i Jerusalems tempel som i Mem-
phis. Man hade till en början hemtat sitt fatal frän Nuniidien,
der det sanns i en flod eller sjö ; men snart spordes en rikare källa.
Hiiru den upptäcktes, weta tvi ej. Underrättelferne derom ha
blott såsom förwandlade till niyther kommit till oß. Under det
Zeits- och Apollos-dyrkan kämpade om företrädet, hade Zeus (Askair),
som den mäktigare, förjagat Apollo (Solen) till det Nordligafte
hafwets stränder, der han ivandrade, förtvaudlad i en hjort, men
när hjorten rgret, uppkom deras det härligaste rökelfeämnet. Den-
na upptäckt jade skett flera sekler före imilros tid. De äldfta
Grekista slalderne känna myther, som afe uppkomsten af den bern-
sten, htvilken Hesiodus (ll)00 f. Chr. s.) låter stråla frän Hereulis
sköl. Herodot kände att dennii rökelse hämtades ivid en stor
flod (Cri—don el. Eridan) derwid man hade hetare somrar och
kallare rvintrar, än der Greklands folgrtd körde folkvagnen — der
således Phaäton för sitt oförståndiga korande af denna rvagn blef
nedstörtad.
Och bernstenen tvar ej blott rökelse. an ivar en af ded r-
baraste prydnader och en märklig amulett, om ej saknas i Skan-
stii torsnnsssars djup eller de äldsta grafwar t. o. m. jemte Lappe-
kranier och bars af Greklands furstinnor i Trojanska kriget. Fä
ställen pä jorden kunde således bättre erfordra ett öfrvrrwintrings-
ställe för Phoenieiska köpmän, äii just stället-, der bernften fanns.
Hrviir den bästa bernstensorten i tvär tid ligger, weta alla.
Preiißiska skattkammaren fick äniiu 1840 af Bernstensförpaktaren
Hr Douglas 24,()00 Ihlr ärligeri. Det är förnämligast i wiken
ivid Damzig man med nät och dykarklockor uppfångar denna un-
derbara harts. Men Phoenicier måste, för att komma hit, passe-
ra ställen, som ha beruften och synes bära namn deraf. Hläßö,
Helsingborg, Helsisigör —- äro de ej nämnda af det hls elng-
som har rotbokstäfiverne till Saeal och hwarutaf Skandinaver och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
