Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 Kap. Urminnen - 2 §. Phoenicier på Skandinaviska westkusten. Vikingswäsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Urminnenz
de hoenieiska öfwersättningar as tvära inhemska nemm,liksomdet-
ta förhållande bättre torde förklara, att uttryck för flera tvina fä-
ders religiösa östverthgelser och mera sådattt ha rötter i phoenici-
stan, ehuru wårc fort-språk ej kan ens hårdragas till en
nät-make slägtskap med phoenieiernas språk. Detta inflytan-
de af eulturförwandtskapen, som nit lägger en mängd ord as
ebraisk och grekisk rot (säsom Nazir, Sikel, Evangelist, Christen)
pä allas läppar«, utan att den enfaldigaste deras slutar till ett
stamförwandttkap mellan Ebreerfoch Greker samt osä, blifwer i
allmänhet alltför ringa bemärkt, dä det gäller tvär hedniska tid;
utatt är man strax färdig, att på slika ord utnr tre-allmänbild-
ningens tungomål d. ä. phornistan bygga hypotheser ont folk-
wandringar, der snart sagdt en generation framflhttar sig frän lyset–
tat af Asien till polartrakter, eller ork nödgas man antaga ett
mißionårwösende i hedendomen, widit oegecmyttigare, än det
Christna, om man fär tro icke-inißionöwännero wanling omdömen.
Ett närmare aktgifwande pä historiskt kända tidehwarf maste dock
öftoertt)«t;e1 osz, att gemensam både bildning och gudsdhrfan, betin-
gattde gemensamma ord för att uttrycka gemens-numer trosföretnal
och religionsbruk, jemt uppstå utan ländt blodsöand, och analo-
gieti tillåter att sluta till enahanda förhållande unter de tider,
till hwilka historien ej kastar sitt fulla ljuo, utan lemnar föremå-
len i sägnens halfdager. Hwarföre skulle ej äldre eulter ha tun-
nat likaså wäl som Christendomen inkasta ord af österländsk rot
bland nationer af allehanda racet och stammat-, utan att derkkf
stamförtvemdtstap låter sig brwisa? Wi förutskicka deßri anmärk-
ningar, förrän wi gä att bemärka inflytelser frän det språk, som
talades af de phoenieier, htoika handelsminstbegåret dref att oe-
segla tvina kuster.
Siikerligen ej i Thule, utan i Tanais säg Pytheas lern-
ftenen. Det tvar i forntiden otoißt hwadan bernstenen kom.
Enligt Plinius, hade Sotacus menat, att dm utflöt ur Britan-
niens klippor och att det roar deße, som kallades Electrider. Men
Pytheas, som så långt ofwan Britannien måste uppsöka bernste-
uen, ade wetat bättre besked. bein hade fatt weta, att en dags-
led fran en hassbränning af 600 stadier,der ett germanisk sollsram,
kallad Guttoner, bodde (Jutland, Alfreds Götland),framwällde
bernstenen med Ishaftx ets nsägor, till en ö, som hade hos olika
författare olika namn. Kustboarne anwände denna harts till rö-
kelser och sålde deti till sina grannar T.eutotter11e·«s·-). Timaeus trodde
’) Förklarinaen af en annars fä utmärkt forskare, att Electrum sittl-
lk betyda knal«t0kv, synes höks till einrmilntinnos Homericxrw Ukrill
att lägga wigt pä den uppgiften, att Gänge Rolfs broder Erna-kal-
lades Tors-Einar säsotn uppfinnare af torsvranning istället fökwed
(pä de skoglösa Ortenöarite), tro roi dock ej, att om man också dra-
er bernstenskttstett hos Pytheas till Jutland, det i sPhtheas taaar
unde wara torfhandel mellan olika stammar. Plinius skref förbem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
