Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 Kap. Urminnen - 3 §. Kände Romarne wåra kuster? - 4 §. Caledonier på wår westkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Urntinnen.
enligt Arabernas uttal? Härwidmä påminnas, om det myckna
Romerska mynt som funnits på Oland. J detta seklets börjats
fanns i Hulterstad, der ett dike skulle räftvas, 79 preglade under
Vespasianns, Trajanus, Hadrianus, nton. Vitis ste. till o.nt.
Severus eller frän år 70 till är 235.
4 s. Caledonier på tvår westkust.
Ätt ett tvittnel Oßian E) har besökt Lochlin, och Gat-ler-
nes ättlingar förklara bestämdt, att det namnet betyder Skandina-
vien. Här är ett ästma tvittne, som stillrar ett e« endomlig kult
minst 2:ne sekler före Christi föd. AMD bestätndt for-Odinsk. D-
w. Skandinavers gudom kallas as Gatslerne Loduinn, Lodin.
Gaäleme stridde också med Belgerne pä Germaniens kusttvid Rhe-
nens mynning, der man funnit stenen,intygande, att Tiberius upp-
test ett templttm Elze-—de«mz DEME) (I«e1 —- Benltine kallades
Baaltis i Erststan.) Loditt dyrkas wid stenkretsar (Hlader)-.
Wi anse det-före orätt, att oundersökt antaga detme Lodin
för Wodan—Oden. Allt i Oßiatt hänwisar till det shdwestliga
Skandinaviens fortn«eligion, således till den Gudinneeult, som här
war fästad wid Stensättningar, obekanta eller wida sällsyntare inom
ten Upsweiska eulten. Toreuls dotter illthorno ät efterdödetthos
Lodist, dä enligt tvär myth Freja tog sitt hälft men Oditt den
manliga allena till sig. Att Lodiit t Oßian föreställes blott som
en manlig gudomlighet, mti ej wäcka«ttägott betänkligl)et, att frä-
att ej ändå är om Hlnduna, enär tvi känna att bildett tvar as beg» e
öttett och främlingen, som igsnnden Ivar ende till eultcn och lar
en gäng nerhnggit en dylik bild, anseende denna Gttdomlighet i Lochlin
för ett spöke, ej fästat asseende pä denna egenhet. Dock finna wi
hos honom ett uttryck, som fört-tider kännedom af Nordens Ia-
nus—Iana: «Tidcns dubbla hufwud« p. 152 hos Arfwidßon.
J Cati) Lodninn elch« katnpett mot Lodin, (tvi få behål-
la detta ett sednare Skotht slägtcs uttal af Lodninm sedan det
lsliswit antaget af den civiliserade tverlden), föreställas Lochlinerne
«sänget tillsamman mumla bland spökett wid Lodins stenar««,
de kämpa kring «Lodins till hälftett mörka gestalt««, "eller Lo-
dlns skepnad (CI-ullt-L0ditt) lik en eld, till hälften i
moln SENFTE), i dett mörkkitxit.:de Lodins fall-, höjaitde stöl-
af de stränge Oländske och föl Smäländske minnesmärken. Se Löfgr-
Kalnt. o. dcjz stift l. 9. Se häront. p. 21. «
·) Wi bibehålla skrifsättet Oßian, fast grundspräket ar Oisiem, liksom
tvi skriftva Biblisia namnen efter Vulgatas skrifsätt, sa det ej är gruttdsprä-
keto. Det mä tväl ätminstone tvara lita tillätligt att skriftva Oßian sont
oMeetto. De lärde böra tveka grnndsptäkens stafsätt-
") e Arfwidßons förträJliga iulcdmnt till dett sköna öfwers. hatt börjat.
««) Se Leridionz Diana. Och häro tvatt p. 79.
,"«) ci- Ldtlitt p. 121 « 124 hos Atfwidßon. Jmf. tnle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
