Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4 Kap. Fornminnen utan säker sekelberäkning - 4 §. Odens ankomst till Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 Fornmirmen utan
tus anmärkt hos Semnonerne, denna stam, som ansåg sig föryp-
perst af alla med Svevist religion 1«); liksom wi hos Plinius höra
om en fördelning af Swionerna, hwilkas civitatess Tacitus kände,
som erinrar om Taciti uppgift, att Semnonerna bodde i 100 pa-
gi; men länge studerar man ej tvår Odinslära, särdeles i det
ljus, Finn Magnusens m. fl. Danskars grundliga lårdom spridt
öfwer den samma, förrän man ej inser, att en speculation mö-
ter, som wäl måste genom en sednare reformator inkommit, enär
antagandet, att denna spetsfundiga och namndigra lärdom följt «-
nomadiskt kringwandrande folk från Caucasus till Norberts berg .
är nästan en orimlighet.
Orn roi ha ratt att antaga, det prestskaran ej sof, om den
ock haft skal att berusa och fylla samt derigenom söfiva den an-
komna menigheten, som här skulle fira sin gudstjerrst, fä kunna
wi wara wißa på, att den ej utan motstårid skulle låtit nedbugga
sig, om den ej flytt. Da· intet motstånd gjordes, då alla som fun-
nos, sofwo i sitt rus, få synes rimligt att antaga, att hela tem-
peltjenareskaran i Germaniens namnkunnigaste tempel i andra de-
cenniet af wår tidråkning fick giltig anledning att fly för Romar-
ne från ett med jorden jemnadt tempel nära Rhen-som wålwasrit ett
Asgård (se p. 79). Hwart skulle de wända sig? Trvifwelsntan
till länder, dit Romarnes makt ej hunnit, således mot Norden.
Men denna makt torde nu sträckt sig öfwer Austravia, ät-
minstone i det hänseendet, att kungarne wid detta nya has rvoro i
förbund med Romarne och således mät ej borde emottaga en hop ,
som twifwelsutan högligen retat den mensklige Cæs. Germa-
niens, förrätt han fä omenskligt öfwerfisll sömnen och religionen.
Om Sigge Fridnlfßon nit war i sina basta år, så må Njord hans
efterträdare så ha warit omkr. år 50 och dennes son Jnge (Frej)
omkr. år 80 eller 90.
Att en personlig Wodesr, brvaraf i Nordcn borde uppkomma
Oden, liksom 12Vols der blef Ulf o. s. w. lefwat i deßa trakter
Ungefeir tvid denna tid, styrkes af så mycket, att förnekandet sak-
nar tillräcklig grund. Enligt FinttMagnusens lärda förklaring af obe-
lisken i Ruthwell (Ann. f. N. Oldk. 1837, p. 303), träffas 13 kända
leder stått K. Ella den äldre i Deira -j· 588 upp till Woden och
14 sådane frätt K- Edelrie -j- 592. Efter 30 år åt invar- led upp
från 592 Uppkommer man tvål blott till 172 e. Chr. men då man
i sjelfwa stamtaflan på N. Testamentets första blad sinrter flera
leder förbigångna, så må wi tvål få antaga, att man i Anglo-
·) Senmonererne, htvilkas namn erinrar otn Odenssonen Semirth, tvoro
"ftarkast sammanbundna genom strr urgamla reli ton". Pii bestämd tid,
heter det i 39 kap. af Taciti Genuas-åh egäfwo de sig till en
lund, som lvar gelig genom de fäders religion-öfningar, der skett och det;
rysnirtg den af «lder loäckt. Såndemän kommo frätt alla stammarne. sSa
forn man till Upsala fråti hela Svealand-) Mart började rned att offra
en man o. s. to-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
