Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 Kap. Fornminnen ur 10:de seklet - 4 §. Emund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 sornminnepi nr
de behbfwa frukta att beslås med bewislig ofanning. Ej eller be-
gripa wi, hwarföre, om grånsorne uppgjordes i Emund Olofssons
tid, ingen annan kyrka funnits att utmärka på deßa långa stråkl-
ningar. Kyrkors namn woro tjenligare, ån stenars och små sjöars.
Med Lagerbring, Wilde, Dalin, Sjöberg m. fl. förklara wi
oß således öfwertygade, att den grånsreglering, som ingen förne-
kar, skett, då den fjelf uppgifrver,elleri 10:de seklet (951),«men skiije
oß deruti från dem, att de antaga, att Emund warit en under-
kung uti Erik Segerfålls rike, men wi anse nödwändigt att an-
taga de reglerande kungarne lika sjelfständiga, helst gränserna mel-
lan deras riken frått Kinnestens kyrka till Wettern bestämmas på
det gemensamma mötet för Skandinaviens då waraiide kun-
gar. Som blott de 2 Christna kungatne kimligtrvis sökte Påsiig
stadfästelse d. å. hade Canzierer, som föreslogo och besörjde en dy-
lik, kan det ej förwåna oß, att blott Amandas Conrey och
Svein Otto Prorcy nämnas i Bullan. Att den förre kallas
Upsaliensis måste ha warit ett oförlåtligt mißtag l Påfliga Can-
zliet, fom tvål bott weta, att Upsalakungeir ånnu ej war en Påf-
weiis lydige son, men dylika drag af kabinetters lärdom kunna å-
dagaläggas af en långt sednare datum. Uttrycket Game- syns
dock antyda, att man kände, det Emund ej war den ende Swen-
ske kungen. Som Harald Gormßon tvål hellre sånde den 848
döpte Swen Otto, med sin Gouverneur (Palne)"Toke från Jut-
land" till Danaholm, ån sjelf reste, blef Sivert Otto 954 ju
med stål kallad Praias i urkunderne, såsom i grånsregleringen sb-
reställande danska kungens person-
Hår funnoå ombud frän alla Ur-riken: Tiundaland,· Fjerd-
hundraland, Helsingland (Attundaland), Westmaiilatid, Ostergöt-
land, Westergötland och Sodermanland uti det hedniska Sweakike och
Göta. ch Nosseegiensii synes warit der sjelf på sitt lands wåg-
nar. Fkån Danmark kungasonen med Toke och ett annat ombud
från Jutland; likaledes ombud fråit Skåne, Halland, Seland
och Fyen — gamla kungariken. Från Virdaiand år säkert kung
Emund personligen nårwarande med sin lagman Nanne.
Hår mäste den gamla grant-striden afgöras och hwad som lån-
ge warit ett faetum, blef nu offentligen medgifrvet. Bleking wardt
erkändt som danskt, men på det bfriga Virdaland gjordes inga an-
språk. Ett fördrag mellan k. Emund och k. Harald Gormßon å-
syftas i Suhms H. af D. 3. 10.
Om k. Emund Ringßon dersöre blef af patrioter kallad l
-W-7- .-
Slemme, få förhindrade det ej christna, att i följande seklet kal-
la Emund Olofßon pests-nm- fbr sitt uppförande mot de Christne.
Stenkil hade som prins gråtande åtföle de boktrvisade sändebuden
från E. B. Adalbert och tillåt tvål som kung ett öknamn sågas
om företrädaren. Nimligare år att Adamas hört Sivert Ulfßon
upprepa namnet pessimuc om Em. Olofsson derföre, än för det «
han — medgifwit åt honom sself ik. Swen Ulfsson) Bleking. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
