Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Johan Olof Wallin, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
< i6
JOHAN OLOF WALLIN.
finnas, såsom naturligt är, flere; men bemärkas bör, dels
att denna hans första framstående sång är en dödsssång,
hållen i den allvarliga, förgängelsens oundviklighet
predikande ton, som följde Wallin under hans hela lif såsom en
genomgående tråd i hans uppfattning af menniskolifvet och
fick sitt mäktigaste uttryck i Dödens Engel, dels ock att
deri redan hos ynglingen spörjes en klang af den religiöst
poetiska betraktelseform, som mannen i sina psalmer skulle
gifva det högsta uttryck.
Samma år, 1803, blef Wallin graduerad inom filosofiska
fakulteten i Upsala och tillegnade sin gradual disputation
åt sina föräldrar med en dikt, som finnes intagen i hans
»Samlade vitterhetsarbeten» och vittnar om hans aldrig
förminskade kärlek och tacksamhet till dem, som med egna
uppoffringar gjort det möjligt för den fattige ynglingen att
till en början komma så långt. Ty nu stod hela verlden
öppen för honom. Han önskade visserligen i den nämnda
dikten till föräldrarne ingenting hellre än att
»i en omärkt vrå af bygden
Få åt er och himmelen och dygden
Helga lifvets snart förflutna stund;»
men åsyftade han dermed att fa en sjelfständig ställning,
så lät detta hopp vänta på uppfyllelse, och var det hans
hjertas käraste dröm att fa lefva ett stilla, fridfullt,
obemärkt lif, så nådde denna hans dröm aldrig sin
fullbordan. Äfven ett försök att fa stanna, åtminstone till en
början, såsom docent i estetik vid universitetet i Upsala
misslyckades. Han disputerade 1805 öfver sin
älsklingsförfattare Horatius, men en annan fick platsen, och Wallin
lemnade Upsala för att en mansålder senare återvända
såsom universitetets prokansler.
Men hade Horatius i disputationsform svikit sin unge
svenske anhängare, så vardt han deremot i poetisk drägt
hans befriande genius. Redan 1803 vann Wallin ett
he-ders-accessit i Svenska Akademien för öfversättningar af
eller kanske rättare efterbildningar efter några odén af
Horatius, och genom dem erhöll han en vän och
beskyddare, hvilken först insåg hans egentliga kallelse och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
