Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Johan Olof Wallin, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
< i6 JOHAN OLOF WALLIN.
honom utpekade den bana, han borde följa, nämligen Nils
von Rosenstein. »Kellgrens lyra är återväckt», yttrade
denne, då Wallins öfversättningar först upplästes i
akademien, och orden upprepades, då belöningen på
högtidsdagen öfverlemnades till honom. Tvenne år derefter, 1805,
erhöll Wallin stora priset för skaldestycket »Uppfostraren»
samt på samma gång tvenne mindre belöningar för
öfversättningar från Horatius och Virgilius; 1806 fick han ännu
en gång ett mindre pris för en öfversättning från Virgilius
och slutligen 1808 den största belöning, akademien
någonsin utdelat, nämligen tvåhundra dukater, som voro utfästa
för en sång vid aftäckandet af Gustaf III:s bildstod.
Så många, så stora och så tätt på hvarandra följande
belöningar har konung Gustafs stiftelse hvarken förr eller
senare utdelat. Också betydde sådana belöningar då för
tiden mera än nu, och en ung man, som på sådant sätt
utmärkt sig, hade dermed öppnat för sig tillgång till allt
hvad stort och högt hette inom förtjenstens rymd, så vida
han för öfrigt egde förmåga och duglighet. Man besinne
blott hvilken betydelse dessa utmärkelser egde för Tegnér
och Geijer! Den senare vann sitt stora pris för Äreminnet
öfver Sten Sture den äldre samma år, som Wallin fick sin
första uppmuntran; och när de då visade sina penningar
för hvarandra, knöts dem emellan en vänskap, som varade
till lifvets slut. De prisbelönta dikterna af Wallin vunno
dock icke alldeles odeladt bifall, och i synnerhet var detta
fallet med öfversättningarna från Horatius, hvilka i Polyfem
(Andra samlingen N:is 4—6) blifvit bedömda på ett mycket
bittert sätt. Sant är, att de icke äro öfversättningar i vår
tids mening, utan snarare moderna ombildningar af det
antika originalet. Men först och främst må dervid
anmärkas, att de på god tro äro utförda så, som man då
bäst förstod saken och närmast efter Kellgrens föredöme;
vidare, att anmärkaren tager något starkt vid sig på grund
af det bättre vetande, han genom studium af tyska
efterbildningar och formförsök anser sig hafva inhemtat; och
slutligen att det i våra dagar och inför vår tids kritik
åtminstone kan sättas i fråga, hvilketdera är rättare, att åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
