Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Johan Olof Wallin, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
< i6 JOHAN OLOF WALLIN.
fälts., äro hvarandra motsatta allt efter den synpunkt, från
hvilken han af olika domare blifvit skärskådad. Så är han
utan inskränkning upphöjd af alla dem, som betraktat hans
skaldskap från uteslutande akademisk synpunkt, så att äfven
retoriska stycken i det förra seklets stil blifvit antagna icke
blott såsom uttryck för sin tid och för ett ideal, hvilket
nu är förgånget, utan såsom uttryck för en allmängiltig
poetisk uppfattning. Lika afgjordt har han, såsom vi sett,
af nya skolans anhängare blifvit klandrad som en af den
abstrakta klassicitetens epigoner, hvilka efter Leopolds
föredöme visade »ett halft löjligt äflande och faktande efter
någonting, som skulle synas filosofiskt djupsinnigt, starkt och
nytt», ehuru fosforisterna, komna till ålder och besinning,
ångrade det häftiga sätt, hvarpå han anfölls. Den, som
mellan dessa ytterligheter hållit en ganska lycklig medelväg,
är Rydqvist, hvilken 1839 anonymt utgaf en minnesteckning
öfver Wallin. Sedan han visat, huru Wallin sjelf icke lade
allt för stor vigt vid sina »Vitterhetsförsök» och hade öppen
blick för sina egna brister, tillägger han: »Wallin hade flere
egenskaper tillhöriga skalden: han var poet i föredrag, i
versens tonfall, i ordets välljud; men i uppfinning och
sammansättning var han ej i samma rfiån ny och hänförande,
varm och egendomlig. Poesien var i allmänhet hos honom
mera yttre än inre. Sjelfva det ingalunda sparsamt
anlitade bildspråket hade en viss fattigdom. Poetisk håg hade
han tillräckligt, för att gifva den obundna framställningen
lif och konstskönhet; men han var för mycket tänkare och
skarpsinnig betraktare af psykologiska och yttre
förhållanden, för att mer än undantagsvis kunna med lyrikerns
hänförelse öfverlemna sig åt poesiens under. Denna fyndighet
i tankar, ord och sammanställningar, som gaf hans talkonst
så mycken retelse, förledde honom ofta i skaldekonsten
till en hopställning af tänkespråk, nästan med en lika
tillfällig sammanhållning som tråden i ett perlband. Han var
med ett ord större skald i prosa än i vers.» Det ligger
mycken sanning och fin iakttagelse i dessa ord, och de gälla
oinskränkt om allt sådant, som Wallin skref i den gamla
tidens anda med full afsigt att frambringa något af det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
