Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
< i6
JOHAN OLOF WALLIN.
som efter dess sätt att se var poesi, men som egentligen
icke var annat än reflexioner och abstrakta tankar, omklädda
i yttre retorisk ståt, lånad från poesiens rustkammare. Der
han åter lemnar sin natur fritt lopp och öser ur sitt hjertas
rika källa, der finner man äfven hos honom verklig
ingifvelse, der strömmar sången frisk och lefvande från hans
läppar, der är han icke i ringaste mon längre akademisk,
utan han är lika mycket som någon annan inne på den
rymd, som nya skolan ansåg sig ha öppnat; med ett ord,
han är icke längre en epigon efter Leopold och hans
tidehvarf, utan han är en den nya tidens son, som utan
omskrifning och retorik rent ut och rätt fram talar hjertats
osminkade språk.
Frågan blir då: när är Wallin verkligen sig sjelf, när
följer han fritt sin natur, och hvilken var hans innersta
böjelse? För den, som uppmärksamt studerar hans skrifter,
är denna fråga icke svår att besvara. Det är en allmänt
känd och erkänd sak, att Wallin står högt såsom
psalmdiktare och tillfällighetstalare. Nå väl, äfven inom den
verldsliga poesien är han mest sig sjelf i de dikter, som i
ton och art närmä sig dessa hans naturliga rymder, således
i den allvarliga, till det religiösa gränsande utgjutelsen och
i de olika arterna af tillfällighetsdikt. Detta sammanhänger
också på det närmaste med hans väsen och karakter, sådan
man af hans dikter lär känna honom. Han var en äkta
dalkarl, något tung och fallen för en djup melankoli, som
sammanhängde med hans naturliga fromhet och känsla af
det intiga hos allt jordiskt och kanske äfven berodde på
hans bittra erfarenhet af den verldsliga lyckans tomhet.
Men å andra sidan hade han äfven, när han greps af
ett ämne, lätt att entusiasmeras, och då han häråt gaf
uttryck, ryckte han alla oemotståndligt med sig. Deraf
denna dubbelhet i hans diktning: djup sorg och hänförd
lyftning såsom de naturligaste uttrycken för hans hjertas
känslor, — och det kan icke nekas, att dessa äro äkta
nordiska, äkta svenska.
Bland Wallins framstående tillfallighetssånger påminna
vi först och främst om det redan nämnda »Preludium», då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
