Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
< i6
JOHAN OLOF WALLIN.
så stodo äfven i afseende på musiken tvenne åsigter skarpt
emot hvarandra: Haeffner ville obevekligt borttaga allt slags
modernisering, de jemte honom högt ansedde
musikkän-narne Frigel och Ahlström hyllade den nyare smaken och
funno det urgamla för sträft och enformigt. Wallin var
sjelf icke musikkännare, men han hade en vän, som stod
vid hans sida och hjelpte honom, och denne var Geijer,
på hvars råd Wallin gaf företräde åt Hæffners åsigt.
»Wallin gjorde mig den hedern*, säger Geijer, »att
stundom rådfråga mig och uppmuntrade mig på det vänligaste
till egna försök. Jag var under en stor del af denna tid
med honom i brefvexling, synnerligen angående den
musikaliska delen af arbetet, i hvilket afseende jag merendels
var tolk och medlare mellan honom och svenska
koralbokens förtjenstfull utgifvare, kapellmästaren Haeffner». Det
var, som man ser, både stora och ädla andar, som förde
vår nya psalmbok ut i lifvet.
Samtiden ansåg Wallin stå högt såsom predikant. Så
dömer man möjligen icke nu, men vi kunna godt inse
anledningen till denna samtidens dom. Slutet af det
föregående århundradet hade utmärkt sig för sin brist på
religiositet och, om icke rent förakt för Guds ord, åtminstone
ringaktande deraf, och denna anda meddelade sig åt sjelfva
ordets tjenare, hvilka voro akademiskt vältaliga
dygdepredikanter, der de ej hemföllo under den kategori, som
Thorild utpekade, då han sade, att »på predikstolarne stodo
antingen histrioner, lika halfrusiga Bacchanter, eller
orörliga, iskalla bildstoder». Den första, som något lyckades
förbättra’ förhållandet, var Lehnberg, som till kyrkan
samlade »det fina vettet, den utsökta smaken, de odlade
sederna, börden, rikedomen, ungdomen, fägringen, prakten,
flyktigheten och fåfängan», såsom han sjelf säger i företalet
till sina predikningar. Hans verk var, efter Wallins ord,
att locka folket till kyrkorna; sitt eget mål satte Wallin i
att der »förkunna Guds ord i all sin kraft». Men icke heller
han var genast fri från tidens gällande smak, utan hyllade
i sina första predikningar den urvattnade stil, som man
vant sig att anse såsom den för det andliga föredraget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
