Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Johan Olof Wallin, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
< i6
JOHAN OLOF WALLIN.
hvardagslifvet, har omisskänligen Dal-typens ursprungliga,
ehuru förfinade pregel».
Efter några ansträngande embetsdagar i midten af Juni
månad 1839 bröts hans kraft, och den 3<D:de i samma
månad inträffade hans död, hvarom underrättelsen med djup
sorg och häpnad emottogs af hela Sveriges land. Erik
Gustaf Geijer, som stod vid hans dödsbädd, yttrar derome
»Den döendes hänryckta blick skall jag aldrig förgäta. Men
jag hörde honom ock säga såsom till sig sjelf: Jag går —
jag går — jag har föga njutit af lifvet».
Ja, timlig lycka vann han aldrig, men efterlefvandes
tacksamhet skall i evärdliga tider varda hans jordiska lön,
och att svenska folket erkänner sin skald, har det till fullo
visat, då det på så mångfaldiga håll och sätt den femtonde
sistlidne Oktober firade det hundraåriga minnet af Johan
Olof Wallins födelse.
C. R. Nyblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
