Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om utsträckningen och arten af menniskans kunskap om naturen, af Å. G. Ekstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 OM UTSTRÄCKN. O. ARTEN. AF MENNISK. KUN SK. OM NATUREN.
Det ändlösa och eviga är otillgängligt för menniskans
uppfattning, och naturen såsom verkligen ändlös och evig
kan derför aldrig i dess helhet uppfattas; en
kunskapsprocess, som hvarken har början eller slut, för ej till någon
kunskap. Ur denna synpunkt kunna vi säga, att det af
Laplace uppställda problemet är otänkbart; de storheter,
som skulle inforas i hans formel äro alldeles obestämda; de
sakna nemligen både början och slut. Kännedomen om
alla krafter, som formeln fordrar, förutsätter, att kropparne
kunna uppdelas i sina yttersta smådelar, hvilket är omöjligt
på grund af materiens ändlösa delbarhet.
Härmed är dock icke sagdt, att en formel, uppstäld
enligt det gjorda antagandet, skulle sakna all betydelse;
tvärtom skulle den för en viss begränsad tidrymd innebära
en tillnärmelsevis riktig och praktisk lösning; men som den
ej kunnat medtaga alla de verksamma krafterna, enär dessa
äro ändlösa och ej kunna med tal återgifvas, så måste
småningom oförutsedda rubbningar inträda, hvilka förr elter
senare skulle göra formeln obrukbar.
En naturforskare måste väl komma ihåg, att han är
bunden vid det ändliga, och att på alla sidor det
outgrundliga eviga bjuder honom att stanna. I annat fall gör han
sig lätt skyldig till misstag och förvexlingar, hvarpå teorien
om verldens uppkomst och undergång visar oss ett exempel.
Man antager, att verldskropparnes massa i början varit
gasformig, men om, såsom man fordrar, denna massa skulle
hafva varit i hvila och likformigt fördelad, kan man icke
förstå, hvarifrån rörelse och olika fördelning kommit. Lika
godt, sedan oändliga tider, d. v. s. från den såsom början
tänkta tidpunkten försiggår en förtätning af massan först
till moln sedan till smälta droppar, hvilka småningom stelna
till mörka kroppar, och det är på en dylik stelnad icke
längre lysande droppe, jorden, vi för närvarande tjefinna
oss. De smälta och de redan mörka kropparne förlora mer
och mer sitt värme till verldsrymden, och man antager, att
de förr eller senare störta in på hvarandra; dervid inträder
ånyo en uppvärmning, som dock snart åter försvinner.
Slutet på allt blir, att verldskropparne förena sig till en mörk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
