Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om utsträckningen och arten af menniskans kunskap om naturen, af Å. G. Ekstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM UTSTRACKN. O. ARTEN AP MENNISK. KUX8K. OM NATUREN. 3 I
orörlig och iskall massa, på hvilken ingen rörelse, intet lif
mera finnes. Ett sorgligt slut på den vexlande och färgrika
tafla, som lifvet nu framställer. Detta är emellertid
resultatet af en strängt fysikalisk naturbetraktelse, som utgår
från den förutsättningen, att vi kunna använda en
erfarenhet, den vi funnit vara riktig för vår närmaste omgifning,
till slutledningar med afseende på början och slutet.
Då vi blott känna en ringa del af verldsalltet och
dessutom ega en bristfällig kunskap om de krafter och
rörelseformer, som finnas inom denna obetydliga del, så kunna
vi lätt förstå, att våra slutsatser, om de ock äro
tillnärmelsevis riktiga för millioner år, dock i längden måste blifva
felaktiga. Den fysikaliska betraktelsen börjar med det
gasformiga tillståndet, men en början i den meningen, att detta
tillstånd skulle ’hafva varit den form, hvarunder materien
börjat att vara till, är »otänkbar, alldenstund verlden till
tiden är ändlös såväl bakåt som framåt. Den ständiga
vexling, som herskar på jorden, låter oss snarare antaga,
att materien undergått en ändlös serie af förändringar äfven
före det gasformiga tillståndet och, att vårt solsystems hela
utvecklingsprocess från gasformig till flytande och fast form
blott är en af tallösa på hvarandra följande perioder. Och,
om våra nuturvetenskapliga insigter ej berättiga oss till ett
sådant antagande så bevisa de dermed sin bristfällighet.
Vi kunna förstå, att en gasmassa vid sin förtätning
afger värme, och att detta utstrålar i verldsrymden, men
deremot kunna vi ej förstå, huru den fasta massan åter skall
kunna blifva flytande och gasformig, emedan dertill fordras
värme, hvilket åter måste tagas från verldsrymden. Men
huru detta skall tillgå, veta vi ej ; här är alltså en lucka i
våra kunskaper, och ville vi med ett mer eller mindre
rimligt antagande utfylla densamma, skulle vi kunna göra detta
på åtskilliga sätt. Så t. ex. låter det ju tänka sig, att
vär-memängden i det ändlösa verldsalltet är olika fördelad och
att det gifves områden med högre och lägre temperatur än
den oss närmast omgifvande rymden, att värmeströmmar
fläkta i verldsrymden, liksom luftströmmar i jordatmosfären,
och att vi sedan många, kanske billioner, år befinna oss i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
