Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Adelaide Ristori i Sverige, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
ADELA IDE RI8T0RI I SVERIGE.
början föreföllo litet främmande och derför kanske ej alltid kunde
följas med nödig uppmärksamhet. Och slutligen tillstadde det
främmande språket, som vi för första gången hörde från scenen
i det reciterande skådespelet, naturligen ej den omedelbara och
klara uppfattning af alla betoningens nyanser, som utgör ett
bland de första vilkoren för bedömande af scenisk konst ochr
af naturen är tillstädes, då saken gäller dramatiska alstringar på
vårt eget eller ett dermed närslägtadt språk. Hvad vi här kunna
gifva är således endast tiågra drag af Adelaide Ristoris
konstnärspersonlighet, sådana de för vår iakttagelse tedde sig under
hennes uppträdande i hufvudstaden i sistlidne oktober månad.
Ett af de första, om ej rent af det första drag af
Ristoris-storartade skådespelskonst, som slog åskådaren, var den till
naturalism gränsande sanning, som utmärker den samma.
Hon-kan genom sin stora naturtrohet derför understundom göra ett
upprörande, ja, till och med ett ohyggligt intryck, såsom t. ex.~
i striden med Simon om dauphin i femte akten af Maria
Anto-nietta samt i hela sista akten af Elisabetta; men aldrig ett osant»
Öfver alt skådespelerskans görande och låtande på scenen ligger
utbredt ett så lifligt sken af äkthet och ärlighet, att den mera*
naive åskådaren lätt glömmer att han befinner sig midt för
en-alstring af konst, och det låg derför en ganska stor portion
sanning i det yttrande, yi hörde af en person, strax efter det
han sett hennes Elisabetta. »Jag har sett många menniskor dö»,,
sade han, »men jag har aldrig sett någon dö så naturligt».
Nära beslägtad med denna ärlighet mot naturen är hos
Ristori hennes allvar med sin konst och hennes sjelfuppoffring
for uppfyllandet af dess fordringar. Ristori hängifver sig med
hela sin personlighet i hvart enda moment åt sin uppgift,
hon-gör ingenting till hälften och vet icke af någon klemighet vare
sig med egna krafter eller med åskådarens nerver. Det hos de
fleste andra, sceniska konstnärer vanliga och kanske nödvändiga
sparandet af krafterna under vissa delar af dramat, för att
under-andra väsentligare kunna utveckla dem i dess rikare mått, finnes
icke alls hos Ristori, som tyckes så rik, att hon platt icke
behöfver spara. Intet moment af rolen, ingen sida af
karakteren-löper derför fara att blifva vårdslösad under hennes händer, och
ju mera komplicerad hennes uppgift är, dess fullständigare lyckan
hon i dess lösning.
Ett drag hos Ristori, som dock ej kan kallas individuelt
för henne, utan som hon delar med alla i högre grad
framstående skådespelare, är att hon i hvarje ögonblick vet hvad
hon gör. Ingen kan i mindre grad än hon spela på slump,
eller »på inspiration», såsom det äfven eufemistiskt plägar
kallas. Hvarje hennes ställning, min, åtbörd och tonfall vörå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
