- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1880 /
57

(1880-1890) [MARC] [MARC] With: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Adelaide Ristori i Sverige, af Anders Flodman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

adelaide ri8t0r! i 8verige.

57

nogsamt öfverta akta och omsorgsfullt instuderade, och det
sällskap, som stod under hennes ledning, fick också underkasta sig
trägna öfningar, ehuru repertoiren omfattade endast fyra
skådespel. Sä t. ex. berättas att sista scenen med dess
afslutnings-grupp af fjerde akten i Maria Antonietta på en repetition måste
göras om fem gånger. Man får dock icke missuppfatta vår
mening till den grad, som skulle enligt den samma tekniken betyda
så mycket inom Ristoris konst, att inspirationen der icke egde
något utrymme. Tvärtom. En rörligare känsla och en mera
glödande lidelse än hos henne har man sällan sett, och de göra
sig gällande med dess större frihet, just derför att hon är
suverän herskarinna öfver alla sin konsts tekniska detaljer. Detta
hör till hennes temperament, hvilket ytterst möjliggjort hennes
sceniska storhet, och det är detta just, som man har rätt att
kalla hennes snille.

Från denna egenskap är nästan oskiljbar en annan, den
hon äfven delar med hvarje stor skådespelare, nämligen det
fullkomligaste välde öfver de fullkomligaste framställningsmedel. I
plastiskt afseende är hon kanske icke oupphunnen: stundom äro
hennes rörelser i saknad af den frihet och det behag, som
troligen i yngre år utmärkt dem, och en och annan åtbörd är
måhända dels alt för ofta återkommande, dels alt för teatralisk.
Särskildt torde den klass af åtbörder, som en dansk kritiker
benämner de påpekande, icke alltid vara på sin plats. Han
anför såsom exempel på de samma att, när Medea säger: »läppen
log emot honom, mina ögon voro fästa på hans ansigte», lägger
Ristori fingret på läpp och ögon, hvilken åtbörd icke kan vara
ämnad för hennes åhörarinna på seenen, utan för åskådarne i
salongen, hvilka dock icke få tänkas vara till för henne. Till
skådespelerskans försvar kan emellertid sägas att hon, spelande
för en publik, hvilken till största delen ej förstår hennes språk,
söker understödja deras uppfattning äfven genom åtbörder, som
annars blott tillhöra teckenspråket; ehuru erkännas må att
illusionen lider häraf. Att Ristori eljest är väl hemma äfven på
plastikens område fulltygar hon vid flere tillfällen, såsom t. ex.
genom den åtbörd, med hvilken hon låter Medea vid sina barns
lik utslunga det verldsberömda »Du» emot Jason, eller den, med
hvilken hon i tredje akten af Maria Stuart triumferar öfver den
förödmjukade Elisabeth, eller grupperna med barnen i Medea
och likaså i fjerde akten af Maria Antonietta. Men kan också
någon gång en viss tvekan uppstå rörande fulländningen af
hennes plastik, så torde deremot ingen sådan hafva plats med
hänsigt till ansigtsspel och deklamation. Dessa båda äro hos
henne mönstergilla. Ristoris ansigte är ännu i dag det mest
rörliga, och det underbaraste deri är dock icke de snabbt vex-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 5 14:44:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1880/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free