Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Adelaide Ristori i Sverige, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
adela ide ri8t0ri i sverige.
lande minerna, utan i ännu högre grad det vexlande ljuset. Vi
hafva aldrig sett ett ansigte som, från att hafva varit hetäckt af
den djupaste skugga* i ett ögonblick kan öfvergjutas af den mest
strålande klarhet, hvilken har sin källa i en rik själ. Samma
sällsamma ljusskiftningar eger också hennes stämma. Aldrig
hafva väl kraft, klang och innerlighet funnits i högre grad
förenade i en menniskoröst, aldrig har en sådan varit mera egnad
att tolka vare sig den stormandé lidelsen eller den ömma
känslan. Man vet ej, när man mest skall beundra denna tjusande
och mäktiga stämma, om det är i Medeas hån mot Jason, i
hennes hot mot Creusa eller i hennes smek med sönerne; om det
är i Maria Stuarts bannor mot Elisabeth, i hennes resignation
inför krucifixet eller i hennes jublande, äkta qvinliga triumf öfver
sin fiendes förödmjukelse; eller om det slutligen är i den isande
skräck, hvarmed hon beslöjad och stönande skälfver på den af
samvetet qvalda sömngångerskans läppar. Nog af: den som hört
Ristoris stämma i något af dessa moment, han har känt sig
förstå hennes härliga språk, äfven om han aldrig förr läst eller
hört ett ord deraf, och han skall med säkerhet aldrig glömma
hennes klang och tonfall.
Att Ristori, i besittning af en så ojämförlig förmåga att
gifva uttryck åt olika affekter och lidelser, just i djerfva
motsatser mellan sådana skall söka sina största verkningar kan icke
väcka förvåning. Mera glänsande visar sig knapt någonsin denna
förmåga än i den scen i tredje akten af Medea, der denna skall
välja en af sönerne att följa sig. För henne är ett sådant val
omöjligt, och hon uppmanar i stället dem att välja, men bägge
stå i början rädda och orörliga och sluta sig till Creusa. Då
genomströmmar på några få sekunder en mängd af sinnesrörelser
Medeas själ: väntan, öfverraskning, förkrosselse och smärta, »och
hvardera af dera får i sin ordning det klaraste uttryck i in in och
stämma. Motsatsen mellan den hycklade sorgen öfver
verkställigheten af dödsdomen på Maria Stuart i andra akten af
Elisa-betta, och den verkliga djupa förkrosselsen vid underrättelsen om
Essex’ afrättning i den fjerde är också af djupt psykologiskt
intresse. Deremot händer det någon gång att den stora
skådespelerskan låter sin förkärlek för kontrasternes effekt förleda sig
att anbringa dem vid tillfällen, der de icke äro på sin plats.
Till sådana tillfällen räkna vi t. ex. den samtidiga diktamen af
de båda brefven i första akten af Elisabetta. Svaret på gref
Lei-cesters bref dikteras med en kort och barsk stämma och med ett
hårdt ansiktsuttryck, under det afvexlande dermed svaret på
Shakspeares artigheter framsäges med sockersöt röst och en blid
min. Och i öfverensstämmelse härmed verkställer hon också på
helt olika sätt de båda underskrifterna. Detta sista förefaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
